Jag går på kyrkogården och tänker så många fula tankar
jag tänker så mycket elakt,
om att det borde varit någon annan som blivit sjuk än du
Någon vidrig, omoralisk, svekfull, lat karaktär som inte brytt sig om varken
andra eller sin kropp eller själ.
Men så tänker jag på dig och skäms,
för du skulle inte önska livet ur någon.
Inte ens det simplaste fä.
Nu ska jag alltså fortsätta utan dig.
Jag ska leva utan dig, mitt välvilliga vittne,
utan din vänliga varma spegling
Jag ska sitta här i all min fulhet,
min ynklighet utan den minsta reflex ifrån dig.
Nu ska jag sitta instängd i mitt inre mausoleum av dig,
ensam och oförstådd.
Ett känsligt hjärta Hem 