Dag: 4 mars, 2018

Jag vet exakt var sorgen bor.
Det är inte bara i hjärtat som många tror.
Den bor i varje liten fiber,
den har ätit sig in i varje cell.
Den anticepatoriska sorgen,
har förändrat hela mig.
Brutit ned varenda muskeltråd.
Slukat hela mitt energiförråd.
Jag kan inte längre förstå livet utanför.
Jag äcklas av andras vardag så fylld av liv.
Varje dag är en orimlighet,
och ständig kommer nya.
Hur kan man någonsin bli hel?
Hur kan man bli hel när det fattas en del?
Hur kan man andas morgonluft,
när framtiden dog?
När man blivit  paria för andra?
Ett mörker människor helst undviker.
Varför konfrontera när man kan väja?
För det finns ju ingenting att säga.