Månad: mars 2018

Inte nog på långa vägar

adminLämna en kommentar

Jag trodde att vår kärlek var så stor
att du ändå skulle vara kvar.
Jag var inte beredd på tomheten
Intigheten
Jag trodde att jag skulle minnas allt med tydlighet
Allt är istället vagt och suddigt
Jag kan inte minnas din lukt
Jag kan inte höra din röst
Jag kan inte känna dina händer på min kropp
Du dog
men det känns som att det var jag
Du försvann
Och det gick så fort
Vi har pratat om så mycket,
talat om livet och kärleken
vetat vad som var viktigt
Ändå har vi inte pratat nog
Inte på långa vägar
Vi har inte älskat nog
Vi har inte pussats och kramats nog
Vi har inte levt nog tillsammans
Inte på långa vägar

Efter begravningen

adminLämna en kommentar


Människor försöker att hitta ord
Vill komma med lite ljus
Talar om att jag nu måste gå vidare
Jag får inte gräva ned mig
Inte bli bitter
Fast att vi alla vet
Vet att min mörka förtvivlade vandring bara har börjat
En vandring på svaga skälvande ben
Ett inre som darrar av rädsla inför svaren
I en ensam bubbla som ingen annan kan förstå

Änkan

adminLämna en kommentar

Jag har genomgått en metamorfos
Jag trodde inte att jag kunde bli en helt annan över en natt
Jag hade den unga flickan i mig
Jag hade energi
Jag hade glädje
Och drömmarna
Och superkraften du gav
Över en natt blev jag en annan
Över en natt slocknade du
Slocknade jag
Jag var mor
Jag var hustru
Jag var levande
Nu sitter jag vid platsen jag valde
Där ditt stoft ska få vila
Där vilar också vår framtid
Den vi aldrig fick

I kyrkan vi vigdes

adminLämna en kommentar

I kyrkan vi vigdes i,
där sker din begravning idag.
I sjutusensexhundratrettionio dagar,
var vi ett par i livet på jorden,
men kärleken varar för evigt.
I kyrkan vi svor på att älska varandra i nöd och lust,
och där vi på juldagsmorgonen i fjol
irrade oss fram till julottan,
skrattandes med rödblommiga kinder
och frosten i håret och hjärtat fullt.
Jag fotade den där statyn som jag sa var du och jag,
och du log ditt vanliga varma leende och gav mig en kyss
Jag lade bilden på Instagram och skrev,
att med dig vid min sida klarar jag vad som helst.
Jag borde ha skrivit att utan dig klarar jag ingenting.
Idag ska vi ta farväl av dig min älskade,
men det är ju inte sant.
Jag kommer aldrig att ta farväl.
Du bor kvar i varje fiber i mig,
i varje steg, i varje andetag.
I oändlighet.

En vän djupt rotad i mitt anknytningssystem

adminLämna en kommentar

Du har redan bländat så mycket
Du har alltid funnits där,
vetat vad du skulle göra,
varit ett rotsystem för mig och min familj.
Men nu när nöden drabbade oss,
skiner du och strålar ut så mycket värme,
att min bröstkorg känns trång.
När ensamheten och ångesten känns outhärdlig,
så hör du av dig.
Pratar om att det kommer att gå bra.
Pratar om vad vi ska göra.
Gör ett hål i den gråsvarta väggen,
och visar på vägen som faktiskt finns framför,
fast att den inte syns på håll,
under skuggorna.
Du månar och tänker på oss,
är som en flytväst åt oss drunknande.
Du kommer med mat och bäddar mjukt.
Du får mig att börja tro.
Tro på värme och medmänsklighet.
Tro på att ta hjälp av andra.
Tro på att jag kanske inte,
kommer fastna här på botten för evigt.
Tack vare dig min vän,
djupt rotad i mitt anknytningssystem.

Jag måste orka för dig

adminLämna en kommentar

Jag kommer aldrig att kunna vara ensam hemma
jag kommer att få fly
Jag kommer aldrig att bli densamma
Ingen att räkna med
De säger: Just nu är sorgen stor,
men det kommer att bli bättre
Men ingen kan fylla dina skor
Jag kan bara lova att andas en dag i taget,
ibland bara minut för minut,
för det känns så lockande
så otroligt pockande,
att bara få lämna allt
Allt det onda
Det som skär
Det som sliter mig itu
Ångesten, sorgen och skräcken
Men sen inser jag att det finns
en människa som jag har lovat
Det finns en vacker, vacker ung man
som lämnade en dålig väg
och bara vände helt om
Står där stolt och stark
och bär mig till fast mark
Min son, min stolta krigare
jag måste gå vidare
Jag kommer orka för dig
Jag måste orka för dig
Ett andetag i taget

Jag hatar dig döden

adminLämna en kommentar


Jag är en liten, liten flicka
Jag klarar inte längre mig själv.
Inte ens de enklaste saker.
Sånt som var så självklart förr.
Min styrka och energi,
den försvann med dig.
Min kärlek, min älskade, min bundsförvant!
Du stals ifrån mig.
Jag hatar dig döden!
Jag hatar kyssen vi fick.
Jag ska ställa dig till svars.
Fråga dig om meningen.
Jag ska hämnas det du stal.
Vi fick inte en chans,
inte ens en sista fight!
Och nu ska jag finna frid?
Fy fan din jävla förbannade skit!
Jag ska hacka dig i bitar,
trasa sönder dig i min blender.
Sen!
Sen, ska jag ta en dag i sänder.

På kyrkogården

adminLämna en kommentar

Jag går runt på kyrkogården.
Jag går förbi kyrkan där vi gifte oss.
Vi väntade i tio år,
men sen gifte vi oss.
Det blev det där vackra bröllopet vi drömt om.
Det vackraste.
För tio år sen var vi övertygade om att framtiden var vår.
Vi skulle bli gamla och skröpliga ihop.
Nu går jag på kyrkogården
och letar efter en plats.
En plats för dig att vila på .
Min vackra krigare,
mitt öde, min ängel
Mitt välvilliga vittne.
Jag går runt i det makabra
Jag försöker att förstå,
Att du inte kommer tillbaka.
Jag borde fylla i att jag har blivit galen,
på Försäkringskassans blankett.
Jag går på kyrkogården och låter tårarna rinna.
Här om någonstans borde jag kunna göra det.
Tårarna har runnit så mycket att det gör ont.
Livet och döden
Två binära tal
Ett
Noll

Jag känner mig värnlös

adminLämna en kommentar

 

Jag måste planera.
Jag orkar inte vara spontan.
Min kraft räcker inte.
Jag tål inte något oväntat.
Allt blir till oöverstigliga problem.
Jag ligger och grubblar
och känner ren skräck.
Jag känner mig värnlös
bland en hop vargar.
Jag vet inte vilka jag kan lita på.
Vill de mig väl?
Styrs de av en annan agenda?
Vill de slita köttet av kroppen,
när jag sänker garden?
Såsom jag vet att det brukar bli.
Ska de smutsa vår kärlek och vår sorg,
med sin krasshet,
med sin simpelhet,
eller vill de gott och rent?
Jag svävar i ovissheten,
utan kontrollen jag så väl behöver.
Amygdala har tagit över
och endast de få människor,
som bor djupt i anknytningen
har ett enda ansikte.

På natten dansar du och jag

adminLämna en kommentar


På natten dansar du och jag
Då träffas vi igen
Du är en lysande stjärna
Ett varmt klot av kärlek och tröst
Där är allting sagt
Allting är klart
Det är enkelt och rent
Men så kommer dagen och suddar ut
Tvivel vaknar och sorgen kväver allt hopp
Saknaden som ett svart tyll över världen