Åh det skulle jag aldrig klara säger vissa,
när jag berättar om det som har drabbat oss,
det vidrigaste av besked.
Tror ni livet bryr sig ett enda dugg om det?
Som om livet inte bara kväver en gäspning,
och säger: ”lev eller dö! Gör som du vill!”
Solen kommer att gå upp och ned ändå,
vågorna rullar in och tidvattnet kommer och går.
Existensen struntar i vem,
och åren går,
med eller utan
tick, tack
ex corde meo
Ibland måste jag lägga mig ned
på det kalla hårda golvet
för att få lite perspektiv.
Bara ligga där och känna tiden.
Betrakta tingens fasthet.
Inte lösliga som jag.
Fredag tid att landa
vila shoppa fika
hinna en sväng till ICA
Fredagsmys i gamla tiders anda
Hem till trygga basen
Landa i din famn
Ankra upp i hamn.
Lätta på gasen
I soffan kurar jag tillsammans med dig
Mysigt prat
Hämtad mat
En film på TV om kärlek och ståhej
Att mötas på riktig är svårt
Hur många minuter har jag på mig för att du ska välja min färg?
På ett ögonblicks sekund har du dömt mig,
för att du inte vill förstå.
Du ryggar tillbaka av min ärlighet,
fortfarande kvar i intellektet,
oförmögen att dela med någon annan.
Eller kanske är du oerhört rädd?
Ovetande om att din kropp läcker.
Den delar med sig av informationen den vill dölja.
Din ovilja att mötas.
Dina sirliga förklaringar som ska kamouflera din rädsla.
Men också ditt utövande av makt.
Att mötas är att dömas,
men jag står kvar och tänker inte krypa ihop
eller låta mig krympas.
Jag tänker inte skämmas och dölja vem jag är.
Jag är.
Här.
Jag ska skapa en ny värld med min penna,
där du och jag dansar för evigt tillsammans.
Där framtiden är oändlig som ett hav,
och där sjukdom och smärta ger sig av.
Jag ska skapa en plats där vi blir gamla,
där vi både hinner att leva och titta tillbaka.
Där vi vaknar och somnar i varandras famn,
och där ingen någonsin glömmer våra namn.
∞
Ett vitt papper
Det är allt
Resten är
Tro
Förhoppningar
Gissningar
Planer
Jag har ritat
Krumelurer och tecken
Men det betydde ingenting
Det predicerade ingenting
Det är fortfarande ett vitt papper
Kluddet är ingenting
Pappret är fortfarande vitt
Det finns nya krumelurer och tecken
Jag har ritat
Skräck
Smärta
Oro
Sorg
Ensamhet
Troligen bättre prediktion
Men pappret är fortfarande vitt
Natten kom och lägg dig över mig.
Som ett bolltäcke.
Omslut mig och stäng rädslan ute,
men låt din blåmörka himmel släppa igenom stjärnornas blänk.
Låt mig ligga under din vackra fond,
medan änglarna vakar efter sitt protokoll.
Hjälp mig världen, att se hur allt hänger ihop,
så jag förstår varför.
Varför jag?
Jag lever inuti en bubbla, men utanför livet.
När bubblan spricker,
kommer jag landa i ett mörkt hav av ensamhet.
Kommer det finnas livbojar och flytvästar?
Natten kom och lägg dig över mig
Bekymmer och problem,
känns så triviala nu.
Fast att de kostade på så mycket.
Tog tid, tog år, tog kraft, tog ork.
I ljuset av liv eller död,
väger dock allt det andra fjäderlätt.
Liv utan problem är inget liv.
Tänk vad patetiskt det är
att jag alldeles nyss
tyckte mig se den röda tråden
genom livet.
Nån sort jävla mening.
Det var riktigt vackert,
och det kändes som om vi omgavs av vänliga vindar.
Men jag borde vetat att det bara var skiftet i den dramatiska kurvan.
Regissören ropade: Be a sadist!
Och så föll vårt liv som ett korthus.
Det finns nämligen en sak ett liv inte kan vara utan:
Liv!
Och därför är jag så in i helvetes förbannad,
och rödgråten, söndergråten, skrikgråten.
Och inte hjälper det.
Vår dom är obeveklig.
Obevekligare än Försäkringskassan.
För trettio dagar sedan var du frisk.
För trettio dagar sen var vi helt ok.
Vi hade framtid.
Vardagsbekymmer.
Vi hade liv.
Och det var det enda vi verkligen behövde.
Bekväma sleepwalkers.
Det finns en kostnad,
när ni ”rensar” på Facebook,
för att era vänner har fel åsikt.
När ni tänker att andra får bry sig.
När ni struntar i hon som har blivit så jobbig,
nu när hon är ensam och sjuk.
Nu när ni själva är omgivna av partner, barn och vänner.
Det kommer en dag för alla,
då man märker vad som är värt.
Det finns en kostnad,
för att vara för lat,
för att ställa upp.
För yttrandefrihet.
För människor.
Det finns en kostnad för att inte vilja lyssna.
För att inte vilja förstå.
För att titta bort.
För att vara en nyttig idiot.
Det finns en kostnad för att stämpla,
och brännmärka,
och betalningen,
sker när ni själva brinner av harm,
när något har drabbat ert eget,
och ingen vill lyssna och förstå.
När ditt patos kanske görs till något fult och vidrigt,
och du aldrig får förklara,
att ditt syfte var gott.
Just nu älskar du
Just nu är du lycklig
Det är det enda som räknas
Du kan inte inteckna framtiden,
den kan inte intecknas
för den finns inte.
Det är bara vad du tror
Tron på framtiden
Så essentiell
En förutsättning
Och ändå finns den bara i ditt sinne
Och en dag
är den bara
ett minne…
Ett känsligt hjärta Hem 