Människan är den mest hjälplösa varelsen på jorden.
Vid födelsen och de första åren på jorden helt beroende av andra.
Inte ens känslorna kan hen reglera själv.
Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän vid 24 års ålder.
Tänk så mycket omognad som har spridits innan dess…
Och vissa mognar aldrig,
utan förblir omogna som barn,
vilket ofta ställer till det såklart…

En människa behöver
bli älskad, sedd, förstådd och respekterad.
Behöver balans för att återhämta sig.
Kan tämligen enkelt brytas ned.

Sedan på ålderns höst,
blir hen beroende och hjälplös på nytt,
ibland hjälplös som ett spädbarn.
Så förunderligt då att människan
anses vara den överlägsna arten.

Kanske är denna sårbarhet, alla brister, alla behov
just det som gör hen så överlägsen?
En komplex varelse för vilken det inte är tillräckligt att överleva,
utan nödvändigt att verkligen få leva helt och fullt.