
Då tappar jag hoppet
Tänk om alla fick vara profeter.
Tänk om alla fick vara kungar och drottningar.
Tänk om alla fick känna sig värdefulla,
precis som de var.
Tänk om hat, besvikelse, skam och avund
inte fanns.
Tänk om harmen av orättvisor var överflödig.
Då skulle amygdala sova gott.
Men när vänligheten har en prislapp,
och empati handlar om kronor och ören?
När egoismen har tagit över hela människan
och lagt sig som en kokong över hela organismen?
När ungdomsdyrkan har tagit över erfarenheten,
och ytan får överglänsa vetenskapligt slit?
Då!
Då har jag svårt att se någon framtid.
Då tappar jag hoppet.
Då är nu.
Hoppet är tappat.
Hoppar tappert
på de resterande ångorna
ifrån ljuset.