Hon målar bara med svarta nyanser,
för det är det enda hon ser.
Det finns inget skimmer
och färgerna på färgpaletten är döda.
Alla har smält samman till en sörja,
gjord på likdelarna av hoppet och framtiden som dog.
Iklädd sin gamla målarskjorta målar hon fram
atomlandskapet som omger henne,
men så länge penseln rör sig över duken
kan hon andas
och hon vill andas,
det vet hon nu
Hon vill leva för sin ättelägg
så därför målar hon vidare,
utan att stanna upp.