Jag vet inte vad det är
jag väntar mig av ett möte
men det är i alla fall
något jag aldrig får.

Det där ständiga pratandet förbi varandra.
Tillställningar med krystade skratt och leenden.
En redan förutbestämd koreografi,
där meningarna måste vara i olika längd,
beroende på vem man är.

Jag förstår att det är mitt eget fel
Jag blir alltid konstig,
när väggar och tak kommer för nära.
När jag vet hur lätt bilan faller.