Morgonljuset strålar upp alldeles bakom hustaken.
Alldeles orörd ligger min morgon.
Mina tankar är rena och klara.
Ännu inte besudlade.
Jag andas in och försöker behålla den här stunden.
Bara lite, lite till.
Just nu, i detta ögonblick, kan jag känna tidens urkraft,
kan jag känna hur jag hör ihop
med det som är och det som varit,
och det som en gång komma skall.
En fågel stannar till på vår balkong,
men försvinner igen lika fort som ögonblicket.
Jag sitter kvar och känner ekot av det tyna bort,
men idag tänker jag inte glömma.
Jag ska sitta här och minnas med alla mina sinnen,
och låta nuet leta sig fram till det som varit,
och tillsammans ska vi bestämma vad som komma skall.
Idag.
(Dagens dikt publicerades med fel version idag. Nu ändrat. Det känsliga hjärtat beklagar)
Ett känsligt hjärta Hem 