Månad: januari 2018

Utan filosofi

adminLämna en kommentar


Utan filosofi är vi dömda
till en materialistisk värld.
En värld bestående av kvantitativa termer,
där matematiska formler ger svaren.
Reduktionistiska slutsatser blir sanningar.
Människans beskaffenhet är tyvärr sådan.
Hjärnan faciliterar.
Assimilerar hellre än ackommoderar.
Ögonblicksbilder blir sanningar,
och vi är dömda till att bli dömda.

Utan filosofisk eftertanke,
dialektik,
och tjocka böcker,
återstår bara ytlighet,
girighet,
människor som manipulerar,
konsumerar,
och konsumeras,
i jakten på tom och innehållslös lyx.
Lämnar ingen näring till hungrande själar och hjärtan.

Jag saknar

adminLämna en kommentar

Jag saknar, jag saknar
Jag saknar mig och jag saknar dig
dem vi en gång var

Jag vaknar, jag vaknar
och det är en helt ny dag
och jag saknar,
det som en gång var jag

Vägen raknar, vägen raknar
och döljer inte mer
Vi kan låtsas hur mycket som helst,
men medge att mycket slipades av,
sånt som kanske borde ha fått vara vasst,
men som skavdes ned av alla krav.

Vill kliva av

adminLämna en kommentar

Jag sitter på tåget och vill kliva av
Det forsar fram och utsikten är ful.
Folket känner jag inte längre igen.
Inga blickar.
Bara mobiler.
Kyla.
Så främmande har jag aldrig varit som nu.
Så låt mig bara kliva av.
Släpp av mig var som helst,
där det finns fler träd,
än människor.
Fler fält än hus.
Mer himmel,
än elektriskt ljus.

Jag tror på gud

adminLämna en kommentar


Jag tror på gud och gudomlighet,
men inte på sakrament.
Jag tror inte på religion.
Ingen annan kan förklara,
vad livet handlar om
än jag själv.
Det är det som är livet.
Min gud är god och allseende,
men inte allsmäktig,
för då vore hen nämligen mycket ond.
Min gud vill att människor ska göra gott,
för att de helt enkelt mår bra av det.

Min gud vill få människor att växa, inte krympa.
Min gud vill att kvinnor talar i församlingen,
är stolta över sig själva och sina kroppar,
och låter vinden leka ta fatt i deras hår.
Min gud föraktar begrepp som mödomshinna och oskuld.
Min gud uppmanar inte till homofobi.
Min gud förstår att man kan älska och älska på nytt.
Min gud är mitt välvilliga vittne och består bara av kärlek.
Vad ska jag annars med en gud till?

Ekon

adminLämna en kommentar


Nu samlas ekon av alla mina nära.
Nu finns de här, glimtar av mina kära.
Allt tydligare med åren.
hjälper de att läka såren.
Nu finns ni kanske här och ger mig varma blickar.
Jag skyndar på medan klockan tickar.
Jag minns tillbaka och det klarnar med tiden.
Och perceptionen är ju alltid vriden.
Jag ser nu värmen som jag inte såg förut.
Jag ser nu den förunderliga historien mejslas ut,
jag ser hur den tog oss alla vidare och fram.
Växte som ett träd med rötter och stadig stam.

Vara en gås

adminLämna en kommentar


Du ler varmt emot mig och säger:
– Du borde bli en gås.
– Du borde smörja fjädrarna och bara låta allt rinna av dig.
– Och blir det riktigt otrevligt kan du ju bara flyga därifrån.
Ja en gås borde jag bli och stadigt knata fram,
bland den saliga blandningen av högdjur, psykopater,
främlingar, släktingar och vänner.

Jag tittar alltid så fascinerat på människorna.
De som vet hur man gör.
Hur man navigerar sig igenom skär och grynnor,
utan att lämna det allra minsta spår,
som kan förarga någon.
Hur de i ett leende pretend mode ger komplimanger,
smickrar och smyger in något lagom privat,
för att man ska få en känsla av förtrolighet.
För att man ska tänka: Det här är en genuin person.
Medan vi i själva verket sitter där och är en samling barnungar,
med frustrerade behov sedan barndomen,
där matbordet är en ankdamm.
Där jag borde vara en gås.

Den obekväma

adminLämna en kommentar

Det tog tre dagar.
Innan jag kunde skratta åt människorna i grupp.
Hur de satt där,
uppmärksamma på minsta vink,
så måna om att göra likadant,
spela med i pjäsen.
Som hämtat ur Solomon Asch konformitetsexperiment.
Jag var den som sabbade.
Blev så jäkla obekväm,
när det skulle vara så bekvämt.

Smärtans hjältar

adminLämna en kommentar

De finns ibland oss
det osynliga lidandets hjältar
De som tappert morskar upp sig,
säger att de inte vill ta en offerroll
De som ler och försöker vara vänliga,
fast att smärtan skickar blixtar, knivar, pilar,
molar, sticker, bränner och dunkar.
De finns där, hjältarna,
som har ätit så mycket smärtmedicin
att ingenting hjälper.
De finns där och kämpar fast att orken
inte räcker en hel dag,
inte ens en halv.
Men arbetsförmåga har de:
enligt Försäkringskassan.
De borde bara
Träna bättre
Äta bättre
Sova bättre
Kriga bättre,
för att bli trodda,
förstådda och
respekterade.
Precis när orken är som minst
ska de orka som mest.

Efter rånförsöket

adminLämna en kommentar


Rånförsöket på tåget
förändrade allt
Det fick mig att kunna dra alla över en kam
Får mig nu att minnas övergivenheten,
utsattheten,
när ingen rörde en min.
Ingen bekräftade det vidriga.
Som om jag var osynlig,
och inte värd att skyddas.