Jag sitter på tåget och vill kliva av
Det forsar fram och utsikten är ful.
Folket känner jag inte längre igen.
Inga blickar.
Bara mobiler.
Kyla.
Så främmande har jag aldrig varit som nu.
Så låt mig bara kliva av.
Släpp av mig var som helst,
där det finns fler träd,
än människor.
Fler fält än hus.
Mer himmel,
än elektriskt ljus.