Här är jag med mitt hungrande hjärta,
som längtar efter sin make så det nästan gör ont.
Kom hit och låt mig försvinna in i din famn.
Få mig att se det enkla i att vara två
Det enkla när någon kan förstå.
Få mig att lätta ifrån marken,
få mitt blod att rusa.
Få mig att vakna ur min djupa dvala.
Påtvingad av alla krav, tystade röster börjar tala
All nedtryckt längtan
alla glömda drömmar.
Få mig att glömma paniken,
över den tid som flytt.
Få mig att känna att allt som hände,
hade en mening som gjorde att det vände.
Få mig att känna att allt jag lämnade,
inte var förgäves.
Att trots allt det sjuka, som händer utanför,
finns en framtid och ett anständigt liv,
med anständigt folk, och inte bara fodral.
Jag pratar om vanlig jäkla etik och moral.
Mina ögon som förut var blå,
har blivit alldeles grå.
Och jag, hela jag
har blivit likaså.
Ta mig i din famn igen,
och låt oss ge oss av.
Inte i full galopp,
men i en stadig trav.
Ett känsligt hjärta Hem 