Jag ska virka ett landskap.
Till dig och mig.
Jag ska virka med varmt.
Jag ska virka med mjukt.
Jag ska virka med vackert, vackert garn.
Det ska vara lagom varmt,
Det ska alltid vara tillräckligt stort.
Det ska ha alla regnbågens färger
Jag ska virka ett landskap,
med rena färger, där falskheten inte får plats.
Ett landskap där vi kan vila tryggt.
Jag ska virka med stora luftiga maskor,
men också med små och stadiga,
så att allt håller ihop.
Så att det också blir tydliga spår.
Högt uppe bland molnen
Kan man se en liten, liten prick.
Det är mitt hyreshus.
Det är där jag har bott i halva mitt liv.
Jag landade här.
Och har blivit kvar.
Jag flaxade med vingarna så mycket jag kunde,
men sen blev jag trött.
Svalde propagandan,
och tappade framtidstron,
och bidrog till att en-procentarna,
kunde kapa åt sig ännu mer.
Insåg sen att framtiden aldrig har varit mer eller mindre.
Det är ju inte över förrän det är över.
Hellre dö flaxande
Hellre dö utpumpad,
än uttråkad till döds
Och vem vet kanske reser jag mig ur askan
som en fågel Fenix,
och flyger rakt igenom kulissen.
Stor gulblek måne.
Trädsilhuetter.
Kylan och mörkret.
Det kan vara vackert.
Allt kan vara vackert.
När man får ro att se.
När man kan titta lite utifrån.
Som en betraktare.
Medveten om förgängligheten.
Allt flyter, rör sig.
Inget är stilla och oförändrat,
rör sig bara i olika takt.
Varje andetag är ett mirakel.
Odödliga är vi inte.
Jorden snurrar på.
Prioriterar klokt.
Känslokompassen får styra.
Men tiden är så knapp!
Är livet mer än ett långt farväl?
Så naiv
Jag var
Sorgligt
Omodernt
Trodde
På
Kvalitet
Att Det Var
Viktigt
Nu
känner
jag
mig
Dum
Ledsen
Arg
Bitter
Besviken
Övergiven
Utnyttjad
Överkörd
Minimerad
Nu
Måste
Jag
Producera
Mera
Inte
Verka
Missnöjd
Jag
trodde
Att Jag Förbättrade Kvaliteten
Etisk produkt
Nu måste jag sluta…
Vara naiv?
Det är nåt som händer,
Det är en sjuka som sprider sig.
En förut sällsynt sjuka,
som blivit en epidemi.
Det är inte influensa,
eller multiresistent tuberkulos
Utan sjukan heter diagnos
Diagnoskåtheten
Populationsegenskap
En udda grannlåt
En enkel förklaring
Med en kemisk lösning
Diagnoskåt
Skit i
Etiologi
Skit i
Synergi
Håll fast i
Hierarki
Medicinska modellen
Håll fast, håll fast, håll fast.
Diagnoskåt
Studera avvikelser
Placera i fack
Slipper då ansvar
Håll fast i
Biologi
Skit i
Psykologi
Håll fast i
psykometri
Håll fast, håll fast, håll fast
Skit i
Sociologi
Håll fast, håll fast- i era revir.
Allt var inte för evigt
Låt oss låtsas att allt fungerar
Konsumism
Politiker
Lögner, lögner, lögner
Låt oss skapa en elak fiende
Indirekta skador
Offer
Orättvisa
Ny fatwa- det är fint med självmord
Lögner, lögner, lögner
Mänskliga bomber
Terror och rädsla
Marginalisering
Fejkade nyheter
Ekonomism
Simplifiering
Ingen framtidstro
Ännu mera lögner
Fabricerad verklighet
Osäkerhet
Lev hårt dö ung
Hjärntvätt
Diagnoser
Mediciner
Tillbaka vid det löpande bandet
Ödslighet
Pengar, pengar, pengar.
Ikväll ska jag be till mammon
Om frälsning
I konkursboet:
Människovärde
Förståelse
Empati
Humanism
Solidaritet
Demokrati
Rättvisa
Anständighet
Etik
Moral
Och
Framtidstro
Efter lönesamtalet
krälade de vidriga orden
runt bland mina inälvor
Bekräftade farhågor
Utbytbarheten uppenbar
En simpel maskin
Som ska producera mer
Visst är kvalitet viktigt men…
Visst ser vi vad du gör men…
Det är bra det du gör men…
Men, men, men
Män, män, män
Man, man, man
borde hålla
Mun, mun, mun
Min, min, min…
Jag läste i lokaltidningen
att det faktiskt fanns gott om lediga gravplatser,
och på något bisarrt sätt kändes det bra,
nu när det är sån kö till allt annat.
När vi dör finns det alltså plats,
men kanske borde jag ställa mig i kö ändå,
för man vet ju aldrig?
Kanske ska man satsa på en lyxigare variant?
Kanske måste man spara till ett bra läge?
Kanske blir det privata gravplatser och nedfrysning med kryoteknik?
Fotspår i sanden.
Vi var här!
Djupa andetag vid havet.
Lånade dess lungor.
Din beröring.
Jag kunde verkligen känna!
Och jag gör sällan det.
Stående utanför ett fönster.
Ihålighet.
Ekon.
Tvivlar på strävan.
På dess värde.
Det bleknande glittret.
Fotspår.
Mot meningslöshet.
Alla ansträngningar vi gjorde!
Du verkar så fridfull.
Försonad med faktum.
Jag kämpar fortfarande.
Min hängivenhet var handelsvara.
Fotspår.
Människor gör spår.
Men gör jag?
På en träff med folk i hjälparbranschen,
pratade de bara med dem de redan kände.
Öppenhet, inkluderande, gemenskap och nyfikenhet var på semester.
Istället gästades jag av exkluderande, murar och ointresse,
medan jag ensam tuggade på min smörgås.
Där träffade jag också en gammal studiekamrat som jag inte träffat på ett år.
Hon grinade upp sig i ett ansträngt leende,
och sa att det var roligt att se mig,
innan hon snabbt vände sig bort och fortsatte prata med sin kollega.
Vid bordet där jag ensam åt min smörgås,
satte sig en annan ensam hjälparbetare.
Hon sjöng på norrländska,
och visade sig ha de semestrande
i sin handväska.
Och studiekamraten med det ansträngda leendet?
Henne tog jag bort som vän ifrån Facebook.
Vän?
Teater i vardagslag har aldrig varit min starka sida.
Ett känsligt hjärta Hem 