Drömbilder av jular


Grönskan falnar.
Löven singlar ned.
Färgerna alltmer bruna och grå
Vassare konturer,
och mörkare skuggor.
Enstaka snöflingor singlar runt i luften
och plötsligt väcks minnen och förnimmelser till liv.
Det är drömbilder av jular och frid.
Samhörighet och glädje.
Men det är bara det.
Det är bara det.
Att de inte är mina egna.
Starka drivkrafter kommer i svängning.
Känslor av krav och skuld.
Som om julen skulle kunna kompensera för allt.
Som om julen skulle kunna kompensera för något.
Tider av längtan, och med bilder som jag matats med.
Samhörigheten och gemenskapen, som egentligen ekar ödsligt.
Ju mer längtan desto mer besvikelse,
ju mer längtan desto mer ensamhet,
och ingen vill ju vara ensam vid jul.