Stor gulblek måne.
Trädsilhuetter.
Kylan och mörkret.
Det kan vara vackert.
Allt kan vara vackert.
När man får ro att se.
När man kan titta lite utifrån.
Som en betraktare.
Medveten om förgängligheten.
Allt flyter, rör sig.
Inget är stilla och oförändrat,
rör sig bara i olika takt.
Varje andetag är ett mirakel.
Odödliga är vi inte.
Jorden snurrar på.
Prioriterar klokt.
Känslokompassen får styra.
Men tiden är så knapp!
Är livet mer än ett långt farväl?