Den sista illusionen


De vill ge sig in på nya marknader
De vill att jag ska ta av mig själv,
min kunskap, min etik och moral,
och göra om den till något som kan serveras på Mc Donalds

De vill mala ned 15 års studier och praktik,
till något som ska kunna kopieras av vem som helst.
De har inte ens kunskap nog för att se det horribla.
Det horribla i att tro att mänskliga möten kan kopieras,
dupliceras till massprodukter.

De vill reducera människan till en diagnos
som ska botas med en manualbaserad metod,
och när jag fick veta hur besluten fattades,
rämnade det sista av mitt hopp.
Den sista illusionen om att människor i framtiden
ska mötas på ett humanare och långsiktigare sätt.

Istället ska de som mår dåligt i själen,
istället mötas med piller och snabb KBT.
Helst på Internet.
Värdet ligger i diagnosen och på så sätt.
bibehåller naturvetenskapen sitt fäste.

Men tänk så snopet att man nu kan studera hjärnan,
och se effekten av goda trygga relationella erfarenheter.
Vad snopet att även naturvetenskapen kan se det.
Så därför finns det bara en sak för de styrande att göra.
Blunda och sluta höra.
Sträva bakåt och lura allmänheten att tro att det går framåt.

Eget ansvar


Ett samhälle bygger ofta på,
att människor tar ansvar för sig själva och andra
Hur långt sträcker sig ansvaret
Ja det är vad allt handlar om

Hur mycket kan man begära av individen?
Då kommer man in på frågan vad som är normalt
Vilka normala krav kan man ställa på normala människor?
Och vilka krav ska ställas på de onormala?
Hur mycket ska man lida och förlora om man tillhör dem?

Att värna sin hälsa och ta hand om sin kropp är självklart för många,
men ändå finns det så många vanvårdade och försummade kroppar.
Och vem ska betala för kedjerökarens nya lunga,
alkoholistens nya lever och obesitas patientens gastric by pass?
Och vem ska vägra att betala?

Ska man straffa dem som inte fått lära sig att de är viktiga,
att deras kroppar är deras tempel och inget man ska avsky.
Ska man straffa dem som inte fått lära sig självomsorg?
Ska man straffa dem som inte klarar av sina känslor,
utan måste döva dem med droger och mat?

Men de som faktiskt har gjort som de borde,
och tagit hand om sig själva,
och sökt hjälp om de inte har kunnat,
borde de inte belönas på något sätt?

Det låter rimligt.
Men om inte livet och hälsan är belöning nog,
vad kan då vara det istället?
Pengar? Frihet? Ledighet?
Frågor som ger mer än svaren.

Tidig morgon


Tidig morgon,
Stilla timma
Ingen brådska
Lugna andetag
Tankar som når sitt slut
Krav och plikter som ännu inte pockar
Morgondagen ligger öppen
gryningsljusets vackra skimmer
Tystnad— underbara tystnad
En stad som sover
Plats för mig
Äntligen tid att höra mitt eget inre brus
Brus utan ljudmatta
Hoppfullt brus
Inte längre hotfullt muller
Bättre än så blir det aldrig
Mer behöver jag ej
Andas in nytt syre.
Vila tryggt,
mitt inre barn!

Människor som vet


Det finns människor som vet.
De vet så mycket utan att ha
läst ett enda poäng på ett universitet.
Däremot har de läst massor på Internet.
De refererar till källor,
men vet ingenting om källkritik
De tror att all forskning är sanning,
i synnerhet om den är enkel att förstå.

Komplexiteter är tråkigt,
för det tar så mycket tid.
Tid som krävs för att läsa och förstå på djupet.
Tid till diskussion med andra.
Tid till eftertanke och reflektion
och ifrågasättande och falsifiering.

Nej det är det sekteristiska som vinner.
En stark karismatisk ledare som säger hur det är,
så att man slipper tänka själv.
En ledare som tydligt markerar,
att antingen är du med eller emot.

Oh, store bloggare, ledare, guru!
Säg hur det är! Säg sanningen! Så att vi blir fria!
Berätta om hur dina insikter har förändrat ditt liv.
Berätta om hur människors liv kommer att bli annorlunda från och med nu!
Visa gärna också upp din vältrimmade kropp som bevis.
Visa upp den termodynamiska maskinen i all sin prakt.
Maskinen som ännu inte har gnagts av tidens tand.

I en såpbubbla


I en såpbubbla lever jag nu.
Svagt rosaskimrande,
och vacker är den.
Ibland inbillar jag mig att jag också är det.
Men det är bara reflexer.
Här inne är det aldrig kallt och mörkt.
Härifrån ter sig framtiden mycket ljus.
Den kastar gnistrande ljusblixtar på möjligheter åt alla håll
Här är jag trygg, sedd och älskad.
Här är jag förstådd och respekterad.
Här inne i min såpbubbla svävar jag omkring.

Ganska ofta spricker bubblan,
och det blir genast kallt och mörkt.
Men jag lärde mig att genom leken,
kan man blåsa upp nya bubblor,
och det gör jag gång på gång,
och varje ny bubbla är så fantastisk och skimrande,
alltid med en egen nyans.
Och jag inreder den precis som jag vill.
Men det är bara med kontrasten av mörker och kyla,
den blir sådär alldeles underbar.

Kasta pärlor för svin


Tänk hur jag slet,
hur jag kämpade.
Kämpade med barn, jobb och studier,
för framtiden.
Enligt kontraktet.
Kastade pärlor för svin
Jobbade fast jag borde ha stannat hemma,
men hade inget val.

När jag äntligen var klar,
var kontraktet borta.
Världen hade blivit konstig.
Helt bisarr.
Nu, kastade pärlor som jag måste betala av.
Pärlor av kunskap som tappat sitt värde,
och inte längre gäller som valuta.

En underskattad yrkesgrupp


Kuratorer tänk vilken underskattad yrkesgrupp
Tänk hur lite allmänheten vet vad en kurator gör
Tänk hur andra yrkesgrupper spelar ut dem,
hur begreppen förvirrar
Hur eoner av kunskap och erfarenheter,
kastas i sophinken av politiker som inte vet.
Vet inte värdet av olika kompetens.
Beslut som fattas helt utan underbyggnad
Den vetenskapliga modellen som enbart är medicinsk,
och skriker om evidens som endast består av siffror.
Kvalitativa begrepp är jobbiga,
siffror är lättare.
Manualbaserade modeller, one fits all,
ska säkerställa kvalitet.
Diagnoshysterin ökar och ökar,
och boten till diagnosen heter KBT
Varför skriker man inte nej?
Jo man skriker och skriker i slutna rum,
men inget läcker ut!
Det ser man till i elfenbenstornet,
eller snarare, i Babels torn
Inget om människans hela livsvärld,
eller samhällets påverkan.
Nej vi ska bara se toppen på ett isberg,
med etiketter som ångest, depression och stress.
Kortsiktighet som kommer att kosta långsiktigt,
och förr eller senare,
även högt uppe i Babels torn.

Intoning saknas

Hon sitter med sitt barn i famnen
Hon är mimikfattig och fokuserar på ölen hon köpte på fiket med rättigheter
Barnet piper och skriker till  i häftiga tjut
söker förtvivlat mamman med blicken,
men hon förmår inte att se
Klarar inte att tona in sitt barn
Skräcken syns bakom barnets allt mer bisarra beteende,
och allt högre skrik.
Modern betraktar barnet som om hon drömmande satt vid en strand,
och såg vågornas rytmiska rörelser.
Tyvärr håller inte vågorna samma rytm som barnets.
Jag ser barnets behov att bli sett,
och kan känna dess fullständiga övergivenhet.
Utsattheten värker i min kropp.
Jag skulle vilja ta barnet och springa i väg,
och krama och trösta bort all fruktan.
Ge det värme och trygghet,
men ingen kan utom mamma,
och mamma behöver själv,
bli kramad och tröstad,
och få höra att allt blir bra,
innan hon kan möta sitt barn.
Så därför befinner de sig nu,
på var sin öde ö,
på ett fik med rättigheter.

Tolerans


Det finns sådant man bara känner är rätt och riktigt,
och sådant som bara känns rakt igenom fel
Hur kan du då påstå att människor känner fel?
Du påstår att människor inte förstår.
Du säger att människor är rädda.
Ja, är inte rädsla en viktig känsla?
Är rädslan inte till för att skydda oss?
Hur många gånger har rädslan inte räddat våra liv?

Du säger att människor ska vara toleranta,
mot värsta sortens intolerans.
Du har inte för ett ögonblick reflekterat över att din tolerans,
som du tror ger frihet,
faktiskt kan leda till ofrihet och ökad intolerans?

Du underlättar för förtryck och inskränkningar.
Du är tolerant på andras bekostnad.
Att vara tolerant är inte att bortse ifrån det som är helt fel.
Det är inte att premiera det som är ont framför det som är gott.
Tolerans är inte att bara att tänka med hjärnan,
utan att även känna med hjärtat.

Tolerans är inte att inte sätta gränser.
Tolerans är inte att tiga när saker måste sägas.
Nej tolerans handlar om att ge människor en andra chans,
men först när de insett att de faktiskt handlat fel.
Det ska inte vara bäst att göra ont.

Det är inte du som har mandat att skrika högt i megafonen,
som jag beundrar,
utan det är de modiga männen och kvinnorna utan någon kanal,
att skrika i,
som reagerar mot orättvisor
och står upp för sina medmänniskor.
De som bryter gamla mönster och kan tänka med hjärtat,
och vill se sin avkomma fri att älska vem hen vill.
Fri att tro på vad hen vill.
Fri att få välja sin väg.
De är många därute,
men de är inte dem som får synas.