Tiden har börjat gå snabbt.
Inte bara för att jag har kul,
utan även för att relationen,
mellan levt och olevt liv,
har förändrats.
Det olevda livet krymper.
Inte längre drömmer jag om att komma härifrån.
Har kapitulerat för arbetets slaveri.
Har inte gett upp,
men drömmer mig inte bort som förr.
Jag kom aldrig iväg.
Blev stående på en fot.
Kunde inte välja.
Bet mig envist fast,
tills det var för sent.