Dag: 21 november, 2017

Jag har betalat klart mitt studielån nu,
och nu är jag klar. Klar med Sverige,
säger du bestämt.
Det här är inte längre mitt land,
jag känner inte igen mig.
Jag känner mig inte längre trygg.
Under min graviditet var jag så rädd;
rädd för att inte få en vårdplats,
och att jag inte skulle få hjälp i tid om något tillstötte.
Och hur ska våra barn får bostad?
Och hur ska vi kunna skydda dem?
Nä det går inte att stanna kvar!
Tänk dig! Detta i Sverige! säger hon med eftertryck.
Men vi drar nu!
Ha det så gott! Sköt om dig! sa hon och gav mig en kram.
Kvar står jag handfallen.
På ett sjunkande skepp?