Jag trodde i min enfald att kunskapen var allt.
Hade man bara den, så var allting klart.
Men jag glömde att räkna med bruset.
Bruset vill inte lyssna på komplexa fakta.
Bruset vill ha färdiga paket.
Färdiga svar.
Sålda av unga stomatol-leende entreprenörer.
Verkligheten är simpel.
Erfarenheten finns varken i kläder, smink eller brist på rynkor.
Men det struntar bruset i.
Och bruset glömmer.
Glömmer så fort.
För det är jobbigt att lyssna så att man minns.
Därför presenteras nya färdiga paket med gammal skåpmat.
Gammal skåpmat där datumet har gått ut för länge sen.
Ett autistiskt samhälle,
där hjulet uppfinns på nytt och nytt och nytt igen.
Ofta av en civilekonom.
För allting går att sälja med mördande reklam.
Och ett stomatol-leende