
Hon sitter framför mig
och säger att hon känner sig lurad
Snuvad på livet
Grundlurad
Hon berättar att hon gjorde så mycket för andra
att hon glömde bort sig själv
Hon studerade på universitet och gjorde föräldrarna stolta
Hon hjälpte sjuka släktingar och föräldrarna på ålderns höst
Hon tänkte att det blir snart min tur att tänka på mig själv
men tåget passerade perrongen utan att stanna
Nu sitter hon framför mig och är ny pensionär
Hon bannar sig själv och livet
för att hon aldrig försökte träffa en man och skaffa familj
Det var ju viktigt
men allt annat kom emellan
Kändes viktigare då
Jag själv var inte viktig, säger hon
Nu sitter jag bara hemma och oroar mig
Oroar mig för att bli sjuk
Sjuk och ensam
Vem kommer att finnas för mig om jag blir sjuk
Nästan alla är ju döda, säger hon uppgivet
Rädslan hindrar oss ifrån att leva
Rädslan är hemsk
Men den talar om för oss vad som är viktigt
och vad vi fruktar att förlora
Men tänk vad mycket det finns att bygga på i det
Allt det vi är så rädda att mista
är det som är svaret