Hon sitter med sitt barn i famnen
Hon är mimikfattig och fokuserar på ölen hon köpte på fiket med rättigheter
Barnet piper och skriker till  i häftiga tjut
söker förtvivlat mamman med blicken,
men hon förmår inte att se
Klarar inte att tona in sitt barn
Skräcken syns bakom barnets allt mer bisarra beteende,
och allt högre skrik.
Modern betraktar barnet som om hon drömmande satt vid en strand,
och såg vågornas rytmiska rörelser.
Tyvärr håller inte vågorna samma rytm som barnets.
Jag ser barnets behov att bli sett,
och kan känna dess fullständiga övergivenhet.
Utsattheten värker i min kropp.
Jag skulle vilja ta barnet och springa i väg,
och krama och trösta bort all fruktan.
Ge det värme och trygghet,
men ingen kan utom mamma,
och mamma behöver själv,
bli kramad och tröstad,
och få höra att allt blir bra,
innan hon kan möta sitt barn.
Så därför befinner de sig nu,
på var sin öde ö,
på ett fik med rättigheter.