Den enorma rustningen


Hen kommer in på mitt rum
och berättar en historia som ska få mig att känna mig utvald
Hen tycks också vilja få mig att inte bara anpassa mig,
utan bli dirigerad av hen som orkesterledare.

Hen är skicklig, charmerande, manipulativ och affektfobisk,
och reagerar med avsmak på varma affekter och ömhet.
Hen drar den där vanliga storyn om känslor och svaghet,
som jag har hört så många gånger förr.
Oviljan att prata om barndomen och uppväxten,
och det som kommer nära.
Jag frågar:
”Vad har gjort dig så rädd i livet att du har behövt ta på dig,
den enorma rustning som nu fyller hela mitt rum?”

Tänk om jag hade vetat

Svävande ovanför mig
fantastiska möjlighet!
Jag ser! Jag ser!
Och jag greppar tag
Håller ett stadigt tag om varje ide´

Tänk om jag hade vetat,
hur underbart jag kunde haft det
För så länge sen
Om jag inte varit så rädd

Rädd för vad andra skulle tycka
Rädd för ovisshetens svindlande närvaro
Rädd för att misslyckas
Så dumt!

Om jag bara haft vett att ge
självkritikerna och amygdalas hejdukar en pytteliten skrubb att bo i
och istället bjudit in stoltheten, glädjen och kreativiteten till den stora salongen

Då skulle jag ha sluppit så mycket onödigt.
Skulle inte ha väntat i onödan.

Falskhet och konflikträdsla


Det är inte roligt att vara i konflikt,
tvärtom, det är obehagligt, tycker jag
Men inom mig bor en röst som är starkare än min rädsla
En röst som har guidat mig genom livet,
och sagt ifrån när något är fel.

Ibland kommer budskapet ut klumpigt ur min mun,
men ändå har kärnan haft substans
Jag har ofta tänkt att vissa människor verkar falska,
och vänder kappan efter vinden
vågar inte stå upp för sin åsikt, när det verkligen gäller.

De lämnar ofta över till andra att stå upp för det som är rätt,
säga ifrån om det som är fel,
fast att de minuterna innan chefen dykt upp,
propagerat för exakt samma sak,
sitter de nu tysta i lunchrummet med sänkta huvuden,
och låtsas att de inte syns.

Men jag har insett att det inte är falskhet,
utan panisk rädsla för konflikt
Men resultatet blir tyvärr detsamma,
och för vissa är det kanske också strategi.
Mig ska ingen längre få skjuta framför sig
Jag är nu bara skölden för mig själv.

Ruinerande utanförskap


När tyckarna ojar sig över skattetryck
och pengar som slösas bort på ”parasiter”,
nämner de aldrig vad utanförskap kostar
Utanförskap är det dyraste som finns
Men ändå ska man dra in på just det stödet

Fattigdom är dyrt
Sjukdom likaså
Men utanförskap ruinerar hela länder på sikt
Jag läste en gång att en enda människa räddad ifrån social utslagenhet,
sparar in en socialarbetares hela livslön.
En enda räddad människa!
Och en räddad människa är ofta även en räddad familj.
En bättre investering får man väl leta efter,
-även enligt mammons lagar?

Mörkklädda maskerade män

Mörkklädda maskerade män
En pistol mot tinningen
hur de så enkelt kunde slita livet itu
Hur ett ögonblick kunde förändra allt
Framtidsplaner och en särskilt god social förmåga
Utsuddade

En ung man vars liv precis hade börjat,
började istället tänka på slutet.
Ångesten, mardrömmarna och minnet som sviktar
känslan av att någon står bakom honom
Frustrationen över att inte kunna hålla en enda tanketråd
men värst är ändå känslan av ensamhet.

Fullständigt öde är den värld han lever i.
Grå färger och hotfulla ljud.
Mörkklädda maskerade män
Som aldrig kunde gripas,
som aldrig fick stå till svars

Mörkklädda maskerade män,
som kunde vara vilka som helst.
Som skulle kunna dyka upp när som helst

Så många ouppklarade brott
Så många oupprättade människor,
som inte får något avslut.

Silverblänk i staden


Silverblänk i staden
Ett strimmigt hopp
skymtar ibland
Då kan jag känna schwung i mina steg
Jag är på väg
Kanske är det dopaminet,
eller endorfinet
men jag känner en samhörighet.
I trängseln på bussen,
är jag på rätt väg.
Någon ser och hjälper en kvinna upp med barnvagnen
Någon möter ett leende med ett leende.
Människor med mobilen i fickan
Det ska nog ordna sig ändå.
Bland horderna av människor,
finns pärlorna som aldrig kan reflektera falskt.
Ser de ljuset så finns det.

Jag behöver massor


Jag trodde länge att jag inte behövde så mycket
men jag har insett att det var så jäkla fel
JAG BEHÖVER MASSOR!
Jag behöver:
Rötter
En historia
Ett gemensamt språk
Alla känslors färger
En dåtid
En nutid
En framtid
Ett folk
Släkt
Vänner
Bekanta

Jag behöver demokrati, ett samhällskontrakt, socialt kapital, rättvisa, jämlikhet, trygghet, humanism och vanlig jäkla medkänsla och sunt bondförnuft.
Jag behöver frihet
Jag behöver kärlek
Jag behöver gudomlighet
Jag behöver slippa, religion, fördomar, ytlighet, andefattighet, obildning, ojämlikhet och förtryck.

Jag behöver ha dig vid min sida.
Alltid, alltid alltid.

Ett riktigt, riktigt vackert hjärta.


Bakom en kropp som inte har vistats en dag på gymmet
och bakom ett beteende som inte ansågs acceptabelt,
dolde sig ett bländande intellekt,
och ett riktigt, riktigt vackert hjärta.

Hon lärde mig att spela schack,
och skrattade ett underbart skrockande skratt
när jag vid terapins avslutning,
sa till henne att hon vackert fick finna sig i,
att tillhöra de normalstörda,
precis som jag.

Hon bet sig i armarna,
skar sig och betedde sig bisarrt.
hon gjorde det när situationen inte gick att hantera,
för att kontrollera sin ångest,
eftersom ingen hade hjälpt henne,
att reglera sina känslor på ett tryggt sätt,
när hon var ett litet barn.

Det var inte konstigare än så…

Mina 8 håls Dr Martens


Mina 8 håls Dr Martens
Står för vänster, står för höger
står för att kunna springa snabbt,
när jag måste, utan att halka.

Står för att kunna sparka riktigt hårt,
när någon vill råna mig på min telefon.
Står för provokation
och höjning av taket, när det nästan nått marken
Står för en utmaning till de hastigt dömande.

Jag skickar en känga med mina Dr Martens
till alla er rättrådiga, skenheliga och falska janusansikten.
Ni som aldrig skulle offra något på riktigt,
men pekar finger åt alla andra.

En känga rakt i fejset på er som så gärna svärtar ner,
men aldrig ser er själva i spegeln.
Ni som tillhör ledighetskommittén,
men skriker om vart skatten ska gå till.

En känga rakt i skrevet på er som kommer till vårt land
och är hallickar, slavhandlare och knarklangare.
Ni som utnyttjar människors vilja att hjälpa,
och stjäl ifrån utsatta.

En känga i röven på alla journalister,
som aldrig skildrar våra goda svenskar,
nya som gamla,
utan alltid ger idioterna plats.

Allt är sig likt

Vikingarna slogs och slaktade män kvinnor och barn,
för Tor och Oden, för makt och rikedom.
Orädda eftersom de efter döden skulle komma till Valhall

Korsriddarna slogs och slaktade för sin gud och för makt och rikedom
Orädda för att de efter döden skulle komma till himlen

IS slåss och slaktar kvinnor, män och barn för sin Allah
Orädda för att de efter döden ska komma till paradiset

Allt är med andra ord sig likt.