Tänk vilka fantastiska framsteg,
vi alla får ta del av
i det nya automatiska samhället,
där målet är att vi ska slippa,
konfronteras med livs levande människor.
Där vi istället ska knappa in allt på våra mobiler
En automatisk röst på myndigheten säger:
”Uppge namnet på den du söker”
”Karlström”
”Sa du Karlson?”
”Nej”
”Vill du istället bli kopplad till telefonist?”
”Ja”
”Då kopplar jag dig till en telefonist”
”Du har plats 120 i kön”
De äldre som skulle behöva bekvämligheten mest,
klarar inte av tekniken.
Därför får de ta sig till banken med färdtjänst.
Där får de då stå länge i kö,
för numera förväntas människor klara av allt själva.
Numera kan man tala med en doktor över internet.
Snart kan man väl skanna av allt själv, därhemma
och så kommer det väl en drönare med medicin.
Om man är arbetsför så är det ju så bra,
att man kan bli nådd överallt.
Man kan arbeta var som helst.
Man kan svara på mail på lekplatsen,
man kan prata jobb, medan man drar barnvagnen framför sig
och missa att det lilla barnet söker förtvivlat med blicken,
för att förvissa sig om att det är någon där.
Massor av missade livsviktiga möten,
som aldrig kommer tillbaka.
Som aldrig kan ersättas senare,
i samhället där man alltid ska välja till,
men aldrig bort.
Ett känsligt hjärta Hem 