Han är tatuerad i ansiktet och
han har ett stort cannabisblad intatuerat på handen
som en definitiv stämpel
på sitt utanförskap

Han är ung
Bara några år över tjugo,
och har redan kommit fram till
att han inte vill tillhöra ”de etablerade”
Han är långt ifrån ensam,
och det fyller mig med sorg.

Jag har träffat så många som honom
och de må vara fyllda med hat och ilska,
men i botten hittar man alltid sorgen,
som ligger som en tjock matta,
över kvävda drömmar och planer.

Ett liv som borde ligga öppet,
framför honom,
känns så omöjligt,
att han inte ens håller dörren öppen på glänt.
Så omöjligt,
att han struntar i om han lever eller dör.
Och under tiden knarkar han på hatet,
för i de stunderna är han oövervinnerlig.