Hen kommer in på mitt rum
och berättar en historia som ska få mig att känna mig utvald
Hen tycks också vilja få mig att inte bara anpassa mig,
utan bli dirigerad av hen som orkesterledare.

Hen är skicklig, charmerande, manipulativ och affektfobisk,
och reagerar med avsmak på varma affekter och ömhet.
Hen drar den där vanliga storyn om känslor och svaghet,
som jag har hört så många gånger förr.
Oviljan att prata om barndomen och uppväxten,
och det som kommer nära.
Jag frågar:
”Vad har gjort dig så rädd i livet att du har behövt ta på dig,
den enorma rustning som nu fyller hela mitt rum?”