Silverblänk i staden
Ett strimmigt hopp
skymtar ibland
Då kan jag känna schwung i mina steg
Jag är på väg
Kanske är det dopaminet,
eller endorfinet
men jag känner en samhörighet.
I trängseln på bussen,
är jag på rätt väg.
Någon ser och hjälper en kvinna upp med barnvagnen
Någon möter ett leende med ett leende.
Människor med mobilen i fickan
Det ska nog ordna sig ändå.
Bland horderna av människor,
finns pärlorna som aldrig kan reflektera falskt.
Ser de ljuset så finns det.