Fuskarna


Fuskarna.
De finns ibland oss.
De lata.
Man möter dem överallt
Det börjar i liten skala
På kursen i litteraturvetenskap
sa den unge mannen: ”Jag har inte läst boken men sett filmen”,
och gav sig gladeligen i kast med att diskutera språket i boken han inte hade läst.
Han tycktes inte känna någon pinsamhet över detta,
Han gjorde det för att han kunde. Kanske för att han saknade skam.

På Facebook skriver kvinnan ”Jag har visserligen inte läst artikeln ni pratar om men…”
och delar entusiastiskt med sig av sina åsikter.
Man behöver tydligen inte ha kunskap, utan man vet ändå?
Man gör det lätta istället för det rätta.
Man gör det lätta, för det kommer inte någon konsekvens som gör det svårt längre fram.

Man köper intyg och dokument som ska styrka kunskaper man inte har,
och förstår inte att man utsätter andra för stora risker.
Betalar sig förbi köer som andra tvingas stå i.

Han står där solbränd och välklädd med ett tjockt guldkors i halsen
och förklarar för en bekant att han kan ordna ett förstahandskontrakt för 60 000.
Han står där stolt och talar med hög röst om hur lätt det går att ordna.
Står där helt klädd i stulna fjädrar och har inte ens vett att sänka rösten.

Framtid och förändring


Utveckling är inte automatiskt en rörelse framåt.
I synnerhet inte om den är blind för historien.
Förändring behöver inte alls vara god.
Förändring är inte automatiskt förbättring.
Förändring kan vara förbannad dynga.
Så mycket förändring som skadat så många.
De sundaste naturfolken,
som lever i samklang med naturen
tillbeder inte guden förändring.

Den unge mannen med Downs syndrom som efter 25 år,
inte får gå kvar på sin dagverksamhet,
och nu i förtvivlan skadar sig själv,
upplever inte förändring som något gott.
Hans värld är slagen i spillror,
och kommunchefen säger att förändringen inte handlar om besparing.

Förändring kan vara bra, säger hon,
medan den unge mannen har tappat livslusten,
har tappat hela sitt fundament han stod på.
Förändring kan vara fruktansvärt grym.
Och meningslös.

Mamma


Jag växte upp i en värld av möjligheter
och begränsningarna var få.
Min mor var fylld av drama,
men också mycket skam

Och jag förstod aldrig förrän senare
hur allting hängde ihop.
Jag förstod aldrig hennes barndomstrauman

Hon berättade att hon hade sagt som det var,
till sin läkare
men han hade bara sagt,
att hon skulle låta det gamla vara
och skrev ut en lugnande tablett

Jag skulle vilja strypa karln
men han är redan död,
och var dessutom en produkt av sin tid.
Det sorgliga är att det finns läkare,
som är som honom även idag.

Läkare som tar den lätta vägen,
som inte vill förstå att trasiga själar
inte läks med tabletter
Att försummade inre barn
inte blir mindre försummade av en tablett

Hon försökte leva med sin ångest
med paniken som kom och gick
Och hon förstod aldrig att de där tabletterna
tog stora tuggor av hennes liv

Tog bort orken och viljan
att leva på riktig med berg och dalar.
Tog bort möjligheten att läkas,
kvävde drömmar, lust och glädje som ett täcke.

Mirakel på silverfisken


En lång arbetsdag var till ända.
Pendeltågsperrongen låg öde.
Tack och lov!
Och silverfisken kom glidande i tid.
Tack och lov!

Väl på pendeltåget satte jag mig bekvämt tillrätta.
Med väskan bredvid mig
Och termosen med te
Och knäckebrödssmörgåsarna beredda

Med Chopin i hörsnäckorna
drog jag ett djupt andetag,
och tog en stor tugga på min knäckebrödssmörgås.
Just då stiger en ung man på tåget

En sådan där glad en med trendig hatt
och ett skratt som alla ska höra
Med hög röst talar han i sin mobil
Han kastar en blick åt mitt håll,
och tycks till min förvåning lägga märke till det som händer inom mig.

Han ser kanske mitt stelnande ansikte som har fryst mitt i tuggan
Min besvikelse över den försvunna friden
Min muns sneda grimas av avsmak som jag tydligen inte lyckats dölja.
Han sänker omedelbart rösten och förflyttar sig tyst mot en plats längre bort.
Ett mirakel på silverfisken…

Utanför skyltfönstren


Jag passerar skyltfönstren.
Tänk om man vetat,
att nästan alla skulle ha minst ett.
Fönster som visar upp livet som det borde vara,
och vi som betraktare applåderar uppmuntrande.

Jag har dragit mig tillbaka en bit.
Håller behörigt avstånd ifrån skyltfönstren,
för jag blev först så fängslad av ljuset och färgerna.
Drogs dit som en fluga dras mot ljuset om natten

Jag förstod inte vad det var som gjorde mig så illa till mods
Förstod inte att det var dissonansen som skavde
Förstod inte att det var det som inte fanns i fönstren
som var det viktiga.

Har det varit inbrott?


Tänk att du har lärt dig en massa färdigheter
Så att du kan göra ditt arbete snabbt och effektivt.

Tänk att du har städat på kontoret,
och ordnat din arbetsplats
så att den är både trivsam och bekväm.

Du har fått all utrustning att fungera bra ihop
Allt är kompatibelt och optimerat.
Nästa morgon vaknar du till en ny morgon

Och när du kommer till kontoret är allting annorlunda
Hela kontoret är ommöblerat och en del utrustning saknas
Saker har flyttats och kan inte flyttas tillbaka

Plötsligt måste du ändra ditt arbetssätt och lära nytt
Saker du kunde göra igår,
kan du inte göra idag.
En ny tillbyggnad ser du också.

Har det varit inbrott?
Har någon tagit sig in och ändrat för att skoja?
Har du blivit psykotisk?

Nej det är bara en helt vanlig automatisk programvaruuppdatering.

Evidensbaserad psykoterapi

Evidens
Jag har kommit att avsky detta missbrukade ord
Evidens- Ett begrepp som gör anspråk
Evidens- Ett maktmedel
Evidens- En förutsättning
Evidens- En kvalitetsstämpel

Vad mäter evidensen?
Den naturvetenskapliga traditionen vill ha siffror.
Siffror passar bra i kvantitativa studier.
Siffror gör det hela mätbart.
Men hur blir det med allt det andra som inte får plats?
Hur blir det med orden?
Hur blir det med allt det där som inte kan fångas i formulären?

Och vad var det som var evidensbaserat?
Var det metoden?
Manualen?
Var det terapeuten?
Eller var det själva alliansen mellan patienten och terapeuten?
Vad var det som gjorde att patienten kände sig mött och förstådd?
Var det verkligen manualen?
Eller var det de unika mötena i de unika stunderna,
som skapade unika dyader?

Det går rykten om Zuckerberg

Det går rykten om Zuckerberg
Han äger algoritmerna
Han har byggt ett imperium på vårt privatliv och vad vi tycker och tänker
Även han har insett att Facebook inte bara kopplar ihop sociala nätverk,
utan att kan användas till mycket vidrigheter.

Det går rykten om att Zuckerberg vill bli president,
men påverka ett val kan man inte med Facebook,
säger Zuckerberg

Han rasade mot Donald Trumps planer på att bygga murar,
men nu har själv köpt sig en ö att bygga murar kring

Ansiktsboken betalar tusendelar i skatt,
för när vinsterna blir stora,
blir skatterna små.

Ingen vet varför,
för det borde väl vara tvärtom?
Men kanske är det en naturlag?

Med stor makt kommer stort ansvar,
sade Voltaire och Spindelmannen,
men det gäller kanske inte skatt…

Jag lever här

Jag lever här
Jag lever nu
Jag lever med andra
Men framförallt med mig själv,
och jag trivs i mitt sällskap
Och jag trivs här

För jag inser att det inte handlar om platsen
Det handlar om frid i själen
Det handlar om mening
Det handlar om lust

Det handlar inte om våren som trilskas
Och sommaren som blev för kall
Det handlar om mitt inre landskap
Som jag målar alldeles själv

Det är inte tryggare någon annanstans
Jag blir inte rikare
Jag blir inte snyggare
Jag blir inte starkare
Någon annanstans

Det handlar om att bestämma mig
Att våga slå rot
Och att se mina rötter,
och hur allt hänger ihop
Att kunna se en helhet
Där ingenting varit förgäves

Vårt lidande har banat vägen,
och öppnat upp för samtal
Vår ärlighet har gjort människor mindre ensamma
Jag vet ju det

Så vårt lidande har haft en mening
Och det är allt som räknas
Det är väl allt man kan begära?
För livet är alltid plågsamt
På något sätt

Och samtidigt är det i smärtan,
vi kan upptäcka det vackra
Stunderna vi ska fånga,
och spara i våra hjärtan
Det är dem vi lever på