I alla tider har det krigats och plundrats
Strider har utkämpats
För ära, riekdom och berömmelse
Gladiatorspelen förr- kampsporten idag.
Rikedomarna kan bli lika stora, om inte större idag.
Nyligen möttes två stora pugilister,
och många var vi som blev rånade av arrangören,
men vi lämnade ifrån oss pengarna frivilligt.
Pugilisterna blev lika rika som de bästa av krigare i historien.
Som de största av stjärnor!
Den amerikanska drömmen!
Det var Davids kamp mot Goliat,
men David var stursk, segerviss och kämpade väl.
Förvissad om att han oavsett utgången,
skulle lämna matchen med 800 miljoner till på kontot.
Goliat var både klok, stark och uthållig,
och honom kunde dock David inte besegra,
trots sin stora sturskhet.
Men förlorare var det nog inte många som kallade honom…
Månad: september 2017
På 1800 ljusårs avstånd
För 1700 år sedan krockade två stjärnor,
på 1800 ljusårs avstånd.
Om fem år kommer ljuset till oss,
berättar du för mig.
Tänk hur små vi är i universum,
i tid och rum!
Ja ohyggligt små,
och ändå tar ett enda liv så mycket plats.
Så mycket glädje som borde lysa upp himlen i årtusenden,
och sorg som borde bilda enorma svarta hål.
Utan orden blir vi fattiga
Utan orden blir vi fattiga
Orden är det viktigaste verktyget vi har
för att förstå och bli förstådda
Det borde vara viktigast i hela världen
men ändå drabbas vi av språkförbistring
Det svenska språket är inte längre självklart på många platser
Fast att språket är så fundamentalt viktigt,
väljer många att fortsätta att tala sitt modersmål i stället,
för nu finns det många att prata med ändå.
Men tänk ett steg till!
Orden innehåller mer än ordklasser,
de innehåller känslor och begrepp och vår historia.
Utan språk kan vi inte mötas,
så ett bortvalt språk är oändliga bortvalda möten,
bortvald förståelse, bortvald kunskap.
Bortvald rikedom.
Vald andefattigdom?
Ångest
Ångesten har tusen ansikten
Den kan sitta som en klump i magen,
ett tryck över bröstet
Ett ögonblick av ostadighet,
och att inte kunna hålla fast blicken.
Ett hamrande hjärta och andetag som är tyngre än ett berg
Den kan också finnas bakom en rastlöshet,
tvånget att ha kontroll.
Känslan av att allt måste vara i ordning
Den kan gömma sig bakom ordvitsar,
som poppar upp när man minst anar,
bakom det alltid så pigga leendet,
och hos hen som ”aldrig har problem”.
Det kan finnas hos den som åldras, och sörjer,
och fasar för det som var framtiden
Den kan finnas hos hen som dricker
för att kunna koppla av,
eller hos den som tar tabletter för att kunna sova
Den kan finnas hos den som inte kan sluta äta
och hos den som inte kan sluta att svälta
Den kan finnas hos den som alltid måste tjäna pengar,
och hos den som alltid måste spara
Den kan gömma sig hos en som alltid måste ställa till med gräl,
hos den som är kroniskt svartsjuk,
och hos den som aldrig kan knyta an.
Den som inte tror att ångest existerar,
kan skatta sig lycklig,
eller olycklig.
Olycklig över att aldrig ha vågat titta närmare.
Lycklig över att aldrig ha behövt.
Människor som bryr sig
Det är människor som känner,
som bryr sig som far illa.
Det är de som blir utbrända.
Utbrända för att de vill göra ett bra jobb,
i en ohållbar arbetsmiljö.
Och sen, när de har blivit sjuka,
skickas de på mindfulnesskurs.
Corporate mindfulness,
bör det översättas till skuldöverföring,
eller ansvarsfriskrivning?
Det är människor som bryr sig som dukar under av ansvar,
som stannar kvar och jobbar extra,
för att upptäcka att alla andra har gått hem.
Det är människor som bryr sig,
som utnyttjas av andra som bara bryr sig om sig själv.
Att bry sig, har blivit något som ska botas med KBT
När blev det sunda det sjuka?
Förmodligen när människor åter blev slit och släng.
Jag
Jag är den besvikna socialdemokraten,
den alltid förbannade vänsterpartisten,
den löjligt trofasta moderaten,
den horribelt optimistiska liberalen,
den motsägelsefullt lantlivsälskande centerpartisten,
Den förljugna miljöpartisten
den självklara feministen,
den ibland kyrkobesökande kristdemokraten
och jag är den bestämda sverigedemokraten
Jag är den usla vännen,
jag är den bästa trogna kamraten
Jag är den generösa,
den alltigenom förstående
Den glödande hatiska,
på gränsen till psykopatiska
Jag är livet, jag är döden
Jag är kärleken och den slocknade glöden
Jag är hoppet, jag är förtvivlan
Jag är sanningen och lögnen
Jag är kunskapen och naiviteten
Jag är modet och jag är fegheten
Jag är ärligheten och förljugenheten
Jag är cynikern och poeten
Jag är hustrun och jag är modern
Jag är kvinnan och jag är barnet
Jag är
JAG
För ett ögonblick
För ett ögonblick är vi här
en kort blinkning i jordens historia
Några snabba hisnande vingslag
Trettiotusen dagar om man har tur
Sex miljoner andetag
Fyra miljarder trehundratjugo miljoner hjärtslag
Ändå så väldigt, väldigt kort
Mycket ska hinnas med
Så mycket längtan
Så många drömmar,
för dem som har råd
Så mycket uppgivenhet,
för dem som blir utan
Samhällen utan plats för drömmar
hos alla människor,
borde utrotas…
Jag är nyfiken
Jag är nyfiken.
Det är osvenskt att vara nyfiken
Jag vill höra om människors erfarenheter
Vad får deras liv att glittra?
Jag vill gärna se deras snäckor och pärlor
Och jag visar gärna mina.
Vad ligger i denna tystnad?
Om nyfikenheten har stillats långt innan livet är slut,
är inte detta stor tragik?
Finns bara nyfikenhet för de egna leden?
Hur går detta i så fall ihop med den öppenhet,
som så många förespråkar?
Var finns öppenheten?
Jag tänker inte sluta att vara nyfiken
Jag tänker inte sluta att dela med mig
Jag är stormrik på historier,
På kunskap,
på människors erfarenheter,
vilket jag aldrig skulle ha varit,
om jag slutat vara nyfiken
Jag kan dock inte upphöra att förbryllas,
av den monologiska utvecklingen.
Är det kanske Jante som förhindrar nyfikenheten?
Tänk om man får höra något man blir avundsjuk på!
Vill man inte att andra ska få visa sina pärlor och snäckor?
Då får man bereda sig på att inte heller få visa sina.
Då kommer vi att fortsätta att vara världens ensammaste folk
För ett kvarts sekel och ett år sedan
För ett kvarts sekel och ett år sedan,
föddes du.
Fantastiskt vacker,
med hud som i en bok av Isabel Allende
Ögon som blå oceaner
Ett skratt som alltid fanns så nära
Så hungrig på livet,
att du knappt hade tid att sova.
Så fantastisk att det var svårt att se sig mätt.
Så mycket vi har gått igenom,
trivsamma trion.
Din enorma envishet
Jag känner igen så mycket i mig själv,
kanske är det därför jag inte vill,
att du ska göra samma misstag.
Men jag inser ju att jag gick min egen väg
och så måste ju även du.
Ha den äran vårt kosmos
Du är en krigare och så otroligt stark,
men lägg inte kraften på meningslösa krig.
Lyssna inte på andra än på dig själv,
för inuti bär vi med oss vår egen unika kompass.
Omge dig med ljus och sök inte mörkret.
Vi lever i ogina tider,
så lyssna på din längtan.
Vänta inte på någon annans acceptans.
Den svenska avundsjukan är till för att gödas,
och inte för att hindra nya stjärnor att födas.
En stjärna är du.
Starkt lysande på vår himmel.
Så ha nu den äran,
och tack för att du finns
Vår fina egensinniga prins.
Änglars pulver
Det händer allt som oftast,
att jag inbegripen i livets svårigheter,
förnimmer små, små lyckoskimmer,
som ändå finns där om jag bara känner efter
Det är änglapulver,
som finns där,
gratis och naturligt,
av änglars beskydd,
om man bara
drar ett djupt andetag
och känner efter hur det får sinnena att vibrera av liv.
När kylan sätter in,
tänker jag på solen,
på värmen som ändå finns där.
Glädjen, lusten, kreativiteten och nyfikenheten.
Ovissheten
Den kan faktiskt vara underbar
Att vara rik i fattigdomen,
är så oändligt mycket bättre,
än att vara fattig i rikedomen
Att vara ensam när man är ensam,
är så mycket bättre än att vara ensam,
fast att man är tillsammans med andra.
Och lyssnar man riktigt noga,
så finns rösten där.
Den som vi längtar efter.
Den som lugnar, tröstar
och vägleder.
Den som får oss att göra något oväntat,
som sedan visar sig leda till något gott.
Ett känsligt hjärta Hem 