Jag längtar alltid hem när jag reser bort,
fast att jag har längtat bort så starkt,
att jag nästan inte har stått ut.

När jag är borta,
längtar jag efter mina nära och kära,
och de är ju så få.
Och jag kan inte låta bli att undra,
om jag är nära och kär för dem

Ändå är jag så rotlös,
och är aldrig stationär.
Fast att jag älskar rutiner,
och att allt är likadant.

Blir fast på platser,
utan att packa upp.
Utan att landa.
Som ett frö som inte hittar någonstans att gro.