På en fabrik i Kina satte de galler för fönstren,
så att de anställda inte skulle hoppa mot döden.
Arbetssituationen var fruktansvärd,
men vi behöver ju våra mobiltelefoner
Lika mycket som syret vi andas.
Slaveriet lever vidare,
och ett människoliv är ingenting värt
i jämförelse med kapitalet.
Vi måste öka produktionen,
säger kapitalet i Sverige.
Vi har ökat den så mycket att vi inte har tillräckligt med arbete,
och de rika blir färre men rikare,
och de fattigare blir fler och fattigare,
säger en annan sida.
I Kina väljer man nu att ersätta människor med robotar:
Och hur det går med alla hundratusentals kineser som blir arbetslösa,
vete katten.
Och inte heller hur mycket en mobiltelefon ska kosta.
Ska man räkna i kronor, dollar eller yen?
Ska man räkna i antal människoliv?
Förlorad livslust?
Mental hälsa?
Fysisk hälsa?
Antal dödat hopp?
Vart går gränsen?
När är vi medskyldiga?
Ett känsligt hjärta Hem 