Välbehaget är flyktigt som en fågel
ogripbart som vatten.
Förnimmelsen är alltid för kort,
men tillräcklig för att jag ska orka några steg till.
Det är det jag ständigt söker,
men så sällan finner.
Alltid pockandet,
känslan av att vara jagad,
stressad,
pressad.
Värkande muskler.
Trötta tankar
Allt är ändå för sent.
Men så plötsligt skymtas det igen,
och jag får en glimt och ser det.
Framtiden ligger där och väntar,
som ett spegelblankt vatten i gryningen