Ångest

Ångesten har tusen ansikten
Den kan sitta som en klump i magen,
ett tryck över bröstet
Ett ögonblick av ostadighet,
och att inte kunna hålla fast blicken.
Ett hamrande hjärta och andetag som är tyngre än ett berg

Den kan också finnas bakom en rastlöshet,
tvånget att ha kontroll.
Känslan av att allt måste vara i ordning

Den kan gömma sig bakom ordvitsar,
som poppar upp när man minst anar,
bakom det alltid så pigga leendet,
och hos hen som ”aldrig har problem”.

Det kan finnas hos den som åldras, och sörjer,
och fasar för det som var framtiden
Den kan finnas hos hen som dricker
för att kunna koppla av,
eller hos den som tar tabletter för att kunna sova

Den kan finnas hos den som inte kan sluta äta
och hos den som inte kan sluta att svälta
Den kan finnas hos den som alltid måste tjäna pengar,
och hos den som alltid måste spara

Den kan gömma sig hos en som alltid måste ställa till med gräl,
hos den som är kroniskt svartsjuk,
och hos den som aldrig kan knyta an.

Den som inte tror att ångest existerar,
kan skatta sig lycklig,
eller olycklig.
Olycklig över att aldrig ha vågat titta närmare.
Lycklig över att aldrig ha behövt.