Jag växte upp i en värld av möjligheter
och begränsningarna var få.
Min mor var fylld av drama,
men också mycket skam

Och jag förstod aldrig förrän senare
hur allting hängde ihop.
Jag förstod aldrig hennes barndomstrauman

Hon berättade att hon hade sagt som det var,
till sin läkare
men han hade bara sagt,
att hon skulle låta det gamla vara
och skrev ut en lugnande tablett

Jag skulle vilja strypa karln
men han är redan död,
och var dessutom en produkt av sin tid.
Det sorgliga är att det finns läkare,
som är som honom även idag.

Läkare som tar den lätta vägen,
som inte vill förstå att trasiga själar
inte läks med tabletter
Att försummade inre barn
inte blir mindre försummade av en tablett

Hon försökte leva med sin ångest
med paniken som kom och gick
Och hon förstod aldrig att de där tabletterna
tog stora tuggor av hennes liv

Tog bort orken och viljan
att leva på riktig med berg och dalar.
Tog bort möjligheten att läkas,
kvävde drömmar, lust och glädje som ett täcke.