En lång arbetsdag var till ända.
Pendeltågsperrongen låg öde.
Tack och lov!
Och silverfisken kom glidande i tid.
Tack och lov!
Väl på pendeltåget satte jag mig bekvämt tillrätta.
Med väskan bredvid mig
Och termosen med te
Och knäckebrödssmörgåsarna beredda
Med Chopin i hörsnäckorna
drog jag ett djupt andetag,
och tog en stor tugga på min knäckebrödssmörgås.
Just då stiger en ung man på tåget
En sådan där glad en med trendig hatt
och ett skratt som alla ska höra
Med hög röst talar han i sin mobil
Han kastar en blick åt mitt håll,
och tycks till min förvåning lägga märke till det som händer inom mig.
Han ser kanske mitt stelnande ansikte som har fryst mitt i tuggan
Min besvikelse över den försvunna friden
Min muns sneda grimas av avsmak som jag tydligen inte lyckats dölja.
Han sänker omedelbart rösten och förflyttar sig tyst mot en plats längre bort.
Ett mirakel på silverfisken…
Ett känsligt hjärta Hem 