Att äga


Ibland rycks jag med i den där längtan,
jag så ofta hör ifrån andra.
Det där med att äga,
äga något som bara är mitt eget,
som om det vore den optimala tryggheten.

Det är när otryggheten kryper inpå.
När det känns som att rättssamhället rämnar,
och man är lämnad åt slumpen,
att människor ska vilja göra gott,
ta hänsyn fast att de inte behöver.

För det finns ingen som tar dem i örat,
om de väljer att låta bli.
Alla ska göra som de vill
Den enes vilja att leva ut,
gör att den andre inte står ut och vill fly.
Det är då jag vill ha något eget.
Något tryggt,
men det finns ju inte på riktigt.
Det finns ju ingenting som man inte kan förlora.

Inte ens i ett elfenbenstorn.

Längtar

Jag längtar alltid hem när jag reser bort,
fast att jag har längtat bort så starkt,
att jag nästan inte har stått ut.

När jag är borta,
längtar jag efter mina nära och kära,
och de är ju så få.
Och jag kan inte låta bli att undra,
om jag är nära och kär för dem

Ändå är jag så rotlös,
och är aldrig stationär.
Fast att jag älskar rutiner,
och att allt är likadant.

Blir fast på platser,
utan att packa upp.
Utan att landa.
Som ett frö som inte hittar någonstans att gro.

Har du fått slut på hej?


Hej, hej!
Har du fått slut på hej?
Eller har du använt för många hej idag,
och är rädd att de ska ta slut innan dagen är till ända?
Du sa hej igår men inte idag och det gör mig förbryllad.

Har det hänt något?
Har du fått ont i halsen och måste spara dina stämband?
Har du glömt glasögonen hemma och såg mig inte när jag passerade och sa hej?
Har jag gjort dig förargad,
fast det vore konstigt, för vi är ju bara grannar,
och vi pratar inte med varann.

Du behöver inte vara rädd.
Det är inte farligt att säga hej.
Man kan till och med säga hej en gång för mycket,
utan att något hemskt händer.
Man kan hälsa på en främling på gymmet,
och nästa gång ni ses är hen inte en främling.

Hej, betyder inte att du behöver stanna och prata
Det betyder inte att du behöver följa med personen hem
Det är bara ett hej som visar att den andre finns..
Det är en bekräftelse på att ni har befunnit er på samma plats,
och kanske gör det fler gånger.

Hej tar inte slut.
Tvärtom tycks de föröka sig,
ju mer de används.
Hej, hej! Hejsan och halloj!

De dör som flugor

De dör som flugor
Unga människor i vårt välfärdsland
De mådde dåligt psykiskt
De tog droger
Ingen frågar varför
Som om drogerna i sig vore svaren.

Ojämlikheten har helt tagit bort långsiktigheten
för ingen tror egentligen på framtiden
Bäst då att kapa åt sig
Tänka på nuet,
försöka slingra sig igenom utan att vilja förändra,
för det är ändå för sent.

Människors biologi är inte anpassad för ojämlikhet
Forskare har kommit fram till att den gör människor sjuka
En känsla av att halka efter ekonomiskt sprider sig i samhället,
Och leder till ”lev snabbt och dö ung-strategier”.

De mänskliga reservoarerna av
tillit,
ömsesidighet,
hjälpsamhet,
känsla av samhörighet,
har sinat.

Har sinat,
för att vi glömde bort att fylla på.
Förlorade i kortsiktigheten

På en fabrik i Kina


På en fabrik i Kina satte de galler för fönstren,
så att de anställda inte skulle hoppa mot döden.
Arbetssituationen var fruktansvärd,
men vi behöver ju våra mobiltelefoner
Lika mycket som syret vi andas.
Slaveriet lever vidare,
och ett människoliv är ingenting värt
i jämförelse med kapitalet.

Vi måste öka produktionen,
säger kapitalet i Sverige.
Vi har ökat den så mycket att vi inte har tillräckligt med arbete,
och de rika blir färre men rikare,
och de fattigare blir fler och fattigare,
säger en annan sida.

I Kina väljer man nu att ersätta människor med robotar:
Och hur det går med alla hundratusentals kineser som blir arbetslösa,
vete katten.
Och inte heller hur mycket en mobiltelefon ska kosta.
Ska man räkna i kronor, dollar eller yen?
Ska man räkna i antal människoliv?
Förlorad livslust?
Mental hälsa?
Fysisk hälsa?
Antal dödat hopp?
Vart går gränsen?
När är vi medskyldiga?

Sen


Sen,
när allt är bra,
ska jag njuta.
Sen när allt är klart.

När allt är lugnt
När vi alla mår bra
När vi alla är tillsammans
När vi kan prata med varandra
När vi kan förstå varandra
När vi äntligen är trygga

Då ska jag glädjas utan dåligt samvete
Utan klump i magen
Utan saknad
Utan sorg
Sen…

Solidaritet

Solidaritet vad är det?
Är det att stå ut med att människor behandlar varandra illa,
i en anda av att hålla ihop?
Eller är det att stå fast och enas kring det man är övertygad om är bättre?
Solidaritet är det att välja vissa framför andra?
Välja vilka det är mest synd om?
Vilka som är värda att väljas och skyddas och satsas på?
Eller är det att kräva att alla ska vara med?

Och vad är det de i så fall ska vara med på?
Är solidaritet att fylla skeppet så fullt att det håller på att sjunka?
Ska man kräva att människor löser biljett?
Solidaritet – en för alla – alla för en.
Vad händer om de som vi vill ska tillhöra inte vill höra till?
Vad händer om de är solidariska med andra och inte med oss?
Ska solidaritet vara ömsesidig?

Ideologen


Ideologen struntar i den enskilda människan
Hans övertygelse kan inte ta hänsyn till några få procent
Om de kommer i kläm,
och inte kommer loss.
Struntar i en familjs förtvivlan.
Glömmer bort hur det var.
Glömmer hur det skyddsnät som fanns,
även skyddade ideologen själv
Det skyddsnät han nu förkastar,
och menar passiviserar.

Han har glömt hur det är att ligga vaken,
och inte veta hur han skulle kunna betala hyran,
eller var det välfärdssystemet som gjorde att han slapp?

Ideologen spår en lysande framtid,
med sänkta skatter och ökad produktivitet
Sänkta bidrag som motiverar till arbete
Han nämner ingenting om hemlöshet
Han nämner ingenting om arbetslöshet
Han nämner ingenting om utförsäkrade
Han nämner ingenting om de som inte platsar

Som en drunknad som äntligen kommit i land
och fått fast mark under fötterna,
kan man antingen vända sig om
och hjälpa andra upp
eller så blickar man bara framåt
och låter de som fortfarande kämpar,
för att hålla näsan över vattenytan
se sin ryggtavla sakta bli mindre och mindre,
för att till sist,
försvinna vid en horisont
som inte är deras.

Vackra


Det blev mörkt på bara några ögonblick
Havet blev till svart och månen hällde ut sitt silver,
och syrsorna spelar stor symfoni
Den varma fuktiga luften smeker skinnet
och mitt bröst mot din rygg klibbar,
men är härligt.

Du gasar på med motorcykeln,
och jag håller armarna hårt om din midja.
Jag kan känna ditt sexpack, under huden,
som inte längre är lika tajt.
Mina lår som inte längre är släta som förr,
klibbar mot dina som inte längre är lika grova

Ändå är vi vackra
Vi två
Vackra för att vi kämpar för livet
För att vi vill leva vackert
För att vi vill passa på att älska
och inte låta sorgen och bitterheten stjäla våra liv.

Flyktigt som en fågel

Välbehaget är flyktigt som en fågel
ogripbart som vatten.
Förnimmelsen är alltid för kort,
men tillräcklig för att jag ska orka några steg till.
Det är det jag ständigt söker,
men så sällan finner.
Alltid pockandet,
känslan av att vara jagad,
stressad,
pressad.
Värkande muskler.
Trötta tankar
Allt är ändå för sent.
Men så plötsligt skymtas det igen,
och jag får en glimt och ser det.
Framtiden ligger där och väntar,
som ett spegelblankt vatten i gryningen