Månad: augusti 2017

Inte ens träden

adminLämna en kommentar


Jag ser ut på träden i parken
och tänker att träden i alla fall står stadigt med fötterna i myllan
Står där lugna och behöver inte oroa sig över stigande bostadspriser och bostadsbrist.
Men när jag blickar ut över de stora starka åldriga trädstammarna
och ser hur lövverken breder ut sig som böljande tak,
inser jag att inte ens de är trygga nu när myllan de står i har blivit så dyr.

Girigt blickar de mammondyrkande på våra hyresbostäder,
och lika girigt stirrar de på marken där träden står.
Allt har blivit så dyrt,
utbrister människor,
på samma sätt som de talar om den kalla våren.
Men bostadsbristen har inte uppkommit av en naturkraft,
den är planerad, kalkylerad och utstuderad.

Ingen rupture and repair

adminLämna en kommentar


Det värsta är inte orden som sårar
Och inte heller den tydliga plumpheten
Den du kan se på Facebook och Instagram
Utan det värsta är det som aldrig sägs eller uttrycks

Det som ligger och pyr
Det som lämnar öppet för min hothjärna att tolka
En tolkning som blir den värsta tänkbara, som min hjärna kan finna
Minnen som jag helst skulle velat ha fått utraderade väcks till liv

Flätas in i de nya och skapar kopplingar som inte bryts av rupture and repair
Ingen återkoppling, ingen reflektion och inget förlåt i empatilöshetens tidevarv.
Hemska upplevelser som aldrig blir erkända och accepterade,
utan görs till mina egna personliga tillkortakommanden.

Alla nätter jag har legat sömnlös
Alla dagar jag har gråtit
All livskraft som jag har förlorat, p.g.a. människor utan empati,
och utan mod att se sig själva i spegeln.
Utan mod att säga det förlösande ordet:
Förlåt!

Fläckvis fungerande

adminLämna en kommentar


Jag är ingen robot
Jag borde därför inte behandlas som en sådan
Men ändå ställs det
högre krav på mig som människa

Jag förväntas att sköta mitt underhåll själv.
Jag ska optimera min motor för högsta möjliga prestanda
För att maximera mitt värde
Jag ska kämpa förtvivlat för att inte låta andra se att jag åldras

Detta skamfyllda åldrande
Undvika att bli den som måste försvinna ifrån arbetsplatsen,
då tjänsten man har haft plötsligt försvinner för några månader.
Tills uppsägningsavtalet är undertecknat

Bli den åldrade obsoleta,
som därefter lämnas över till samhällsmaskinen,
och snart märka att den endast fungerar fläckvis
Att den har rostat och inte underhållits
Upptäcka att människan är den enda maskinen,
som verkligen fungerar

Det ena eller det andra när det går bra med både och

adminLämna en kommentar


Tänk vilket krig som pågick,
mellan de olika psykoterapeutiska skolorna
Tänk hur jag själv av okunskap
förfäktade tankar om att det ena var bättre än det andra.
Tänk hur lite jag förstod.
Tänk att det skulle krävas att jag såg med egna ögon
hur fattigt det ena blev utan det andra.
Tänk att det skulle krävas att jag hörde en patient säga,
att det kändes som att hon skulle passa in i manualen,
och inte tvärtom.

Hur ska en människa med affektfobi kunna bli hjälpt med KBT?
Hur ska psykodynamiken kunna hjälpa ett känslokaos,
utan att först ge en struktur att hålla fast i?
Hur ska en terapi kunna bli framgångsrik, med en terapeut som gömmer sig?
Hur ska ett gott möte bli till utan symmetrisk relation?
Hur ska någon kunna läkas av en terapeut som inte vågar känna,
utan tror att hen blir utmattad av att känna empati och sympati?
Hur ska en patient kunna känna sig mindre ensam,
om terapeuten gör anspråk på att simma i en annan sjö?

Jämställda män

adminLämna en kommentar


Män som hör om vår kärlek, vill gärna förringa den.
Och när den inte går att förringa
försöker de att förringa dig och din manlighet
Framhålla att du är underordnad mig,
och det är därför jag tycker att relationen är så bra.

Som om det alltid måste vara någon som är underordnad.
Du ler bara då, så där tryggt som bara du kan
Orubblig och in i märgen stark
Det är ofta män som beskriver kvinnor som särskilda varelser
Väsensskilda mannen

Jag kommer då alltid att tänka på Strindberg
Jag är inte den där varelsen,
har aldrig varit
Jag har aldrig behövt vara det.

Har någon gång känt pressen, förvisso,
men har aldrig behövt underordna mig.
Tack vare såna som Fredrika, Ottar och Märta,
samt två fina föräldrar som aldrig gjorde skillnad
och viktigast av alla du min själavän

Få aldrig hybris

adminLämna en kommentar

”Få aldrig hybris”
Hon sa det när jag låg på
golvet och tjippade efter andan,
efter att jag sekunderna innan jag upplyftad efter ett lyckosamt slag,
trott att jag var Bruce Lee,
vilket hon givetvis sett reptilsnabbt,
och levererat en vältajmad push kick i min mage

Och nu när jag låg där,
tänkte jag, att om jag inte hade väntat i 45 år med att börja med kampsport,
så hade jag vetat så mycket mer om livet.
Eller åtminstone om att förutse när slagen kommer.

Hon har blommig klänning

adminLämna en kommentar

Hon har blommig klänning och en rosett i håret.
Som ett försök att se mjuk ut,
när hon just har avskedat sin kollega sedan 25 år?
Konstaterat att hon inte längre behövdes.

Det behövs friskt blod i företaget,
och dessutom någon som man kan forma som man vill,
tänkte den nytillförordnade chefen

Någon behövde göra jobbet och det blev hon som fick göra det.
”Ta det inte personligt”, sade hon när hon räckte fram en Kleenex till kollegan.
”Tyvärr är det ju så att vissa tjänster övergår i andra”,
sa hon och tittade på kollegan som försökte hålla tillbaka tårarna.

Under helgen ska jag skissa på en ny tjänst att lysa ut, tänkte chefen.
Under helgen måste jag räkna på om jag kan bo kvar, tänkte kollegan.

En betydelsefull människa

adminLämna en kommentar

Människans upptagenhet av att vara betydelsefull
Vilken paradox
När så mycket energi ägnas åt att hålla ut armbågarna,
för att ingen lätt ska slippa förbi
Få av ljuset

Så mycket energi som ägnas åt att bevisa människors obetydlighet
För att öka sitt eget värde
Som om det vore fel
Att varje människa fick känna att de var viktigast i hela värden
Och att världen var deras
Deras

Vi läste en dikt om ljuset

adminLämna en kommentar

Vi läste en dikt om en som lyckats väva in ljuset i sitt livs mörka vägg
Det är självklart en som lever med Jesus,
sa du tvärsäkert

Men det måste väl ändå kunna finnas
annat ljus än det, sa jag
Ja men det är inte
det sanna ljuset sa du

Det enda sanna med sanningar,
är att de är falska, sa jag
Innan du klev på ditt tåg

Farkosten

adminLämna en kommentar


Solen har vaknat men kylan vill inte släppa taget
Tåget är försenat men kommer till sist
Mannen som sätter sig mittemot har sprungit för att hinna med
Kvinnan bredvid tar för mycket plats

Vi färdas i tid och rum
Människor kommer och går
Ändå är allt lika,
i farkosten vi försöker att spendera så lite tid som möjligt i
medan vi läser urbana historier i våra mobiler

Ingen skulle märka om jag satt och dog
Ingen skulle minnas mig som kvinnan på tåget
Inte ens efter alla dessa år
Vi vill inte känna igen,
på en plats där vi är på väg
Bort…