Det finns människor som aldrig någonsin lyssnar
Den finns människor som aldrig nånsin stannar upp
Den finns människor som bara går på
Släpper aldrig in,
någon annans tanke än sin
utan låter bara munnen gå
Lämnar en obehaglig tomhet efter sig
En dålig eftersmak av ett övergött ego
som har nu har gjort sorti
Allt det man velat dela,
som inte fick plats i det stela
ligger kvar oberättat och oförstått
Mänskliga möten här och nu,
som aldrig skedde
Och kvar sitter små, små giftiga pilar
som trängde sig in som kilar
små, små pikar som tydligen var humor
Det finns människor som berövar andra luft att andas,
rätten att höras och synas
Förstå mig rätt, jag har ingenting emot karismatiska människor
det är dem som lever på,
att få andra att känna sig små
Som jag inte kan fördra.
De som struntar i andras ansträngningar och bara tar för givet.
Kan inte anpassa sig alls för att alla ska trivas
Kommer och roffar åt sig utan att förstå,
vad det innebär för alla andra som ska titta på
De som blev statister och funktionärer,
istället för glada gäster på en fest.
Ett känsligt hjärta Hem 