Tänk om du inte längre skulle vilja
Tänk om du inte längre skulle se mig
På riktigt.
Tänk om du skulle känna att det inte spelade någon roll
En förstulen kram eller kyss i allt det andra,
Men inget mer.

Då skulle sorgen bygga bo i mig.
Då skulle det inte finnas någon mening med allt det andra
Då skulle något kallt, hårt och bittert flytta in
Då skulle jag sluta raka mina ben

Och ändå är det här ett helt vanligt scenario
Ett helt vanligt fasansfullt scenario,
som jag hört ifrån så många andra
Kärlek, åtrå och lust som övergår i något annat

Jag struntar i att det kan fungera för andra
Jag struntar i att ”det är så det blir”
Så kan det inte bli för mig,
jag tänker inte sitta nöjd i en TV-soffa

Jag tänker inte låta mitt väsen passera obemärkt,
i synnerhet inte i tider när kvinnor är osynliga efter fyrtio.
Jag tänker inte leva i någon halvljummen existens,
och nostalgiskt blicka tillbaka.

För det är nu jag ska leva mitt liv helt och fullt
Det är nu jag kan, och det är nu jag vet vad som är viktigt.
Så lova att du alltid ser mig rakt in i ögonen,
och är ärlig och modig och säger som det är.

För så länge som det är så,
klarar vi allt och mer därtill.
Då kommer vi alltid dras mot varandra
Vi kan fumla och famla, men alltid hitta hem.