Det värsta är inte orden som sårar
Och inte heller den tydliga plumpheten
Den du kan se på Facebook och Instagram
Utan det värsta är det som aldrig sägs eller uttrycks
Det som ligger och pyr
Det som lämnar öppet för min hothjärna att tolka
En tolkning som blir den värsta tänkbara, som min hjärna kan finna
Minnen som jag helst skulle velat ha fått utraderade väcks till liv
Flätas in i de nya och skapar kopplingar som inte bryts av rupture and repair
Ingen återkoppling, ingen reflektion och inget förlåt i empatilöshetens tidevarv.
Hemska upplevelser som aldrig blir erkända och accepterade,
utan görs till mina egna personliga tillkortakommanden.
Alla nätter jag har legat sömnlös
Alla dagar jag har gråtit
All livskraft som jag har förlorat, p.g.a. människor utan empati,
och utan mod att se sig själva i spegeln.
Utan mod att säga det förlösande ordet:
Förlåt!
Ett känsligt hjärta Hem 