Friheten


Välkommen till friheten
Här är du välkommen att arbeta ihjäl dig
På ett arbete som kunde ha varit fantastiskt
men som har rationaliserats sönder,
till att bli ett hjärndött uppdrag en robot skulle kunnat göra

Här är du helt fri att uttrycka dina åsikter,
och att därefter bli helt ensam.
Särskilt om du har uttryckt dem på sociala medier

Här är du välkommen att skuldsätta dig
Sätta livet i pant
För en bostad
Här är du välkommen att vara precis som du är
om du tillhör rätt grupp.

Här är du helt fri,
förutsatt att du har fyllt i alla blanketter,
följt alla regler,
pensionssparat hela livet,
och satsat på rätt fonder.

Här är du fri att lyssna till politikers hån över pensionärer,
som tycker att de borde ha mer än existensminimum att leva på,
efter ett helt livs slit.

Här är du fri att få träffa olika människor,
så gott som varje dag ifrån hemtjänsten.
Välkommen till friheten att få bo hemma,
ända tills du nedkissad tar ditt sista andetag
Välkommen till friheten att dö ifred

Det skaldas om Italien


Italien är skaldernas gunstling,
som det så ofta skrivs om.
Den vackra kulturen,
och det vackra språket.

Italien har även drabbat mig.
I den ringmursförsedda staden Lucca,
i det fagra Toscana,
träffade jag för första gången Ettore.
Han skulle komma att bli min sons farfar.

Jag var så ung och ville så gärna bli omtyckt.
Känna mig accepterad.
En fästmö god nog.

Jag berättade att jag brann för konst och skrivande
vid det stora mahognybordet,
med stora tallrikar fyllda med rykande pasta shuta framför oss
Konst kan man inte leva på, sa Ettore bestämt,
medan han hällde upp ett fantastiskt vin av muskatdruva
som han själv hade godkänt i vindistriktet han bodde i.

Som dessert åt vi prosciutto, fikon och gorgonzola.
Gabriella, hon läser till jurist, sa han med beundran i rösten,
medan han instruerade mig hur jag skulle smaka av vinet,
(mjukt och inte häftigt som om jag gav vinet en örfil.)
Vem är Gabriella frågade jag min fästman.
Det är hans brorsdotter, svarade han.

Så lätt det är att få drömmar krossade!
Åh vad jag gärna skulle ha velat vara som Gabriella!
Fått känna mig accepterad, på väg att bli något
Varit värd, varit någon annan.

Att jag hade bytt ifrån att läsa spanska till att läsa italienska,
och nu kunde konversera med såväl honom som hans hustru,
var ingenting att yvas över.

Han övergick till att berätta att min fästman,
minsann,
hade varit vacker som en grekisk gud,
när han var yngre.
Och nu?
Tänkte jag…

Jag har varken träffat Ettore eller hans son på många, många år
Jag vet inte ens om han lever
Men jag hoppas att han hann att inse
att det viktigaste man kan ge sina barn är ett värde
En stolthet över att de är just dem de är.

Om jag skulle ha träffat honom idag,
så skulle jag vilja berätta att jag skaffade mig flera akademiska examina,
men att jag alltid var lyckligast när jag höll på med min konst
Och kanske kan man inte leva på konsten,
men man kan inte heller leva utan den.
Konsten är stark och står för sig själv

Det är konstnärerna som är sköra
och vissnar utan näring

Hon talar med värme om att förstå


Den energiska rösten tränger igenom ljudgardinen på caféet
Hon talar i mobilen med någon om tolerans.
Hon talar med värme om att förstå extremister. Hur de tänker och varför.
Hon talar om människors fördomar, rädslor och hothjärnor.

Medan jag sväljer den sista tuggan av min napoleonbakelse,
ser jag den förtvivlade kvinnan framför mig.
Hennes ord ekar: Förstår ni inte vad dessa människor är kapabla till?
Vad mer behöver ni än hundratusentals förlorade människoliv och miljoner i flykt?
Vad mer? Vad mer?

När jag dricker upp den sista slurken kaffe undrar jag,
om det verkligen är fördomsfullt att vara rädd.
Eller är det kanske helt enkelt bara väldigt sunt?
Kanske är det sunt att vara fördomsfull, ibland?

Ordet är inte ditt

Ordet är inte ditt. Ordet är inte fritt. Vakta dina ord.
I hjärtat och själen finner vi svaren, men vad gör vi när de inte får höras?
När rädslan inte får adresseras?
När dialogen dödas.

Likt en varböld växer alla outtalade nedsablade, skammade åsikter.
Bland oss vandrar de fula, de stämplade vars rädslor som inte får uttalas.
Det uppenbara som inte får benämnas.
Och i myllan växer hatet.

Orättvisorna vattnar myllan, men det giftiga vattnet får fortsätta rinna.
Inget rättas till.
Allt är förgiftat.
Tittar bort gör dem som har makten.

De maktlösa ser och lider.
Vanmakten och frustrationen som fräter sönder.
Människa 2,0 har inga känslor,
3,0 låt oss inte tänka på det.

Dansa på slak lina

Dansa på slak lina
Vara här och nu
Inte glömma att andas
Medveten om faran, men ändå njuta av att leva helt och fullt

Andas in allvaret och vetskapen om livets obarmhärtighet och orättvisa,
men också se den stora nåden
Tiden vi fick som inte på något sätt var given
Livet vi fick. Floden som flöt förbi,
var vacker, glänsande, porlande brusande och vild.

Hur gärna vi än skulle vilja,
så kan vi inte se samma flod igen
Allting flyter. Allting rör på sig. Ingenting är lika
Utom vår längtan efter att kunna spola tiden tillbaka.

Dansa på slak lina
Parera krängningarna
Inte glömma att andas

Nu vill jag se nya floder,
och den här gången ska jag våga kliva i och ge mig hän
För utan rädslan kan man leva helt och fullt

Om man ger upp försöken att kontrollera
Hålla fast
Hålla sig kvar
Så kan man låta sig ryckas med
Bli hänförd och tänka nytt

Människor som aldrig lyssnar


Det finns människor som aldrig någonsin lyssnar
Den finns människor som aldrig nånsin stannar upp
Den finns människor som bara går på
Släpper aldrig in,
någon annans tanke än sin
utan låter bara munnen gå

Lämnar en obehaglig tomhet efter sig
En dålig eftersmak av ett övergött ego
som har nu har gjort sorti
Allt det man velat dela,
som inte fick plats i det stela
ligger kvar oberättat och oförstått

Mänskliga möten här och nu,
som aldrig skedde
Och kvar sitter små, små giftiga pilar
som trängde sig in som kilar
små, små pikar som tydligen var humor

Det finns människor som berövar andra luft att andas,
rätten att höras och synas
Förstå mig rätt, jag har ingenting emot karismatiska människor
det är dem som lever på,
att få andra att känna sig små
Som jag inte kan fördra.

De som struntar i andras ansträngningar och bara tar för givet.
Kan inte anpassa sig alls för att alla ska trivas
Kommer och roffar åt sig utan att förstå,
vad det innebär för alla andra som ska titta på
De som blev statister och funktionärer,
istället för glada gäster på en fest.

Rastren


Hur kan vi vara på samma frekvens,
när vi inte ens använder samma skalor
Jag förstod ju inte ens att det fanns flera
Att det fanns så många olika
Vad händer när erfarenheterna inte kan förstås och valideras.
Meningsfullhet som blir till meningslöshet, i den nya kontexten
När vi inte längtar efter samma saker
När vi inte ser genom samma raster.

Tänk familjen som flyttade in här bredvid
De förstod inte att de hade vunnit högsta vinsten.
De tyckte att de hade dragit den värsta nitlott man kan tänka
En blomstrande rörelse i Irak
Ett stort och vackert hus
Två bilar och kvinnan hemma med barnen

Precis som det skulle vara.
Ett perfekt liv
Nu en förtvivlad stress
i en liten lägenhet intill Stockholms innerstad
Barn som krånglar på väg till dagis
SFI studier och ännu mera studier
för att kunna börja studera
för att någon gång
kunna få ett arbete

Uppryckta blommor.
Blommor ifrån sol och bördig jord,
ett sammanhang, en begriplighet.
Nu bara traumatiska minnen ifrån flykten
Hoten ifrån männen som pressade dem på pengar
Män som hört rykten om att det fanns pengar att hämta,
och tyckte att de borde vara deras.

Geväret så nära pappas huvud
Mammas förtvivlade gråt
Inte undra på att lille Khaled inte kan sova.
Inte undra på att han är kinkig
Så det faktum att familjen har dragit högsta vinsten i bostadslotteriet,
är något de är olyckligt ovetande om.

Hiphop gangsta


Du blev tvungen att göra fel
Bryta mot lagen
och skada andra

För att bli äkta
För att bli lite gangsta
För att få respekt
Att vara en man

Men hade du varit tjej,
så hade du inte kunnat göra så,
för det hade varit det fulaste
Omöjligt att någonsin tvätta bort

Du skulle ha blivit en dålig kvinna
Haft en smuts som suttit fast

Nej som tjej
ska man vara en perfekt flickvän
Den som håller allting uppe
Den snygga, sexiga
Ditt finaste smycke

Den som får ta hand om det lilla barnet,
som du var för viktig för att sköta
Tänk alla dessa hjältinnor där ute i förorten,
som krigar och kämpar för sina barn

Det är de som ska hyllas i varje raplåt
De är dem som ska kallas för äkta
De har inte haft något val
De har inte bara kunnat dra, när det blåser kallt
De har tappert fått stå kvar

Så när du snackar om att det är tufft i betongen
så förstår jag att det rimmar bra i sången
Men du har faktiskt haft ett val.

Du hade kunnat välja bort snabba belöningar,
som du visste förde elände med sig,
som lämnade din familj i tårar

Nej det är inte ditt liv i betongen,
som fascinerar mig,
som imponerar på mig

Det är alla hjältinnor,
som ska hyllas i varje sång.
Det är alla ensamstående mammor,
alla kvinnor som kämpat mot förtryck.
Som har krigat där de stått.

Hatkedjor och tro

Min vän berättar om hur barbariska människor kunde vara i hans hemland
De kunde döda för åtta ynka kronor
Sen kunde släkterna hämnas,
genom att döda den mest framgångsrika i respektive släkt,
tills knappt någon var kvar.

Hat och hämndkedjor
Destruktivitet och meningslöst våld som lever vidare
Människoliv som inte är något värda
Som går att släcka så lätt

Ett krig som förevändning för att döda
Ett krig som döljer fähundars barbari
Plötsligt inser jag för första gången
att ett liv i en sån miljö
vore helt omöjligt utan en tro

Jag inser att teodicéproblemet till trots,
så finns ingen annan utväg
än att tro på en högre makt
En god, god högre makt

Att stå i kö


Vi har lärt oss att stå i kö
Vi gör det för att det är det som är mest rättvist
men det är inte självklart
för vad är rättvist egentligen?
Vem borde få gå före kön och vem borde inte?

Överväganden som bara kan utmynna i förfördelade människor.
Gynna de missgynnade,
men ändå inte kränka de som gjort som man ska
De som har följt reglerna
och ställt sig i kö

Man har dock märkt att allt står still i kön
Istället ålar sig människor förbi
En liten tjänst här och lite pengar där,
lite mygel här och ett falskt intyg där
och sakta, sakta har välfärden och allmännyttan,
blivit ihålig som schweizerost.