Månad: juli 2017

Snåla moder natur

adminLämna en kommentar


Tack för solen snåla moder natur
Nu gnistrar det och blänker överallt,
men det är en klen tröst för våren som försvann,
och värmen som inte riktigt vill komma

Nu passerar vi midsommar och dagarna blir kortare igen
Jag som inte har fått märka och njuta av att de varit långa!
Vilken orättvisa!
Naturens naturliga orättvisa!

Vi som kämpat så genom mörker och kyla!
Soliga dagar som inte betalas tillbaka,
utan blott gått om intet.
Som en räntestegring i naturen.

Nu när solen har kommit,
har det blivit så bråttom
Allt ska hinnas med på så väldigt lite tid.
Resor och utflykter som bygger på vädret
måste ske i bråda rasket,
innan regnet.

Vänner man inte träffat på så länge,
måste man träffa innan de reser bort
Innan allt stänger,
och skjuts upp till hösten.
Och allt börjar om.

Det är jag som är losern

adminLämna en kommentar

Det är jag som är losern.
Jag är hon som trodde på vad de sa.
Jag tyglade min längtan och rättade mig i ledet.
Jag gjorde det som var rätt,
och tog den långa vägen.

Jag var ansvarsfull och ville inte ligga till last.
Men nu ser jag att det är jag som är losern.
Jag borde ha lurats och bedragit.
Skulle tagit allt som bjudits och struntat fullkomligt i konsekvenser.

Sen skulle jag ha skrivit böcker om det.
Suttit i TV soffor och ångrat det jag gjorde.
Blivit rik på mitt svek.
Istället är jag idioten som blev trappstege åt andra.
Den som inspirerade och gav energi, men själv blev dränerad.

Allt jag fick var en fin make,
kunskap, integritet, kreativitet,
ett rikt liv
och ett gott samvete som huvudkudde…,
sade hon och log.

Giftet

adminLämna en kommentar

Alltid vara för mycket.
Alltid nedslagen.
Tilltryckt, tillplattad.
Förändrat, ändrat, anpassat tills personligheten knappt finns att finna.

Alltid lika förödande.
Annorlundaskapet.
Utanförskapet.
Ensamhet,
ibland förintande tystnad,
men ren självbevarelsedrift.
Vad är det för ett gift hon drar till sig?

Hennes hud är för tunn.
Hennes motiv är för rena
Hon springer som ett rådjur framför jägarens spända båge,
Helt ovetande om hur hon ska skydda sig,
mot de giftiga pilarna.

Den tjocka grå kulissen

adminLämna en kommentar


Den tjocka grå kulissen med sina grå byggnader och lika grå himmel
Har äntligen gistnat och blivit murken
Ljuset och solstrålarna letar sig in
Lägger sig som glödande trådar på alla konturer

Allt jag visste fanns, måste finnas
Kan nu skönjas
Ligger där med sin fantastiska potential
Kroppar som inte längre behöver huka sig, parera kyla och vind.

Ögon som inte behöver titta åt något annat håll för att stå ut.
Atomvinterlandskapet är i förändring

Det som syntes utåt

adminLämna en kommentar

Stelnad i en försmådd grimas
stirrar hon tomt framför sig
Läppar som fyllts
i ett försök att dölja, lura, locka, duga?

Hud som stramats åt
Det fula i att åldras
Åldrande med värdighet
Är det att dö i tid?

Bli ett vackert lik
som förpestar luften runt krematoriet
med sina giftiga plaster

Det som syntes utåt
blir eftermälet fast,
att det var det som rymdes inuti,
som glänste, glimmade och bländade.

Miraklet

adminLämna en kommentar

Dina små fantastiska knubbiga springande fötter
Kan jag höra än idag om jag lyssnar
Miraklet när en liten människovarelse gör entré
Och inget blir någonsin som förr

Din rösts melodi klingar och ekar
Först fyllde det mig med sorg
Det grymma i att allt flyter
Inte blir som man föreställt sig

Men nu fyller ljudet mig med värme och tacksamhet
Dina ögons blåa skimmer,
ser jag i himlen och havet

Oavsett vart du går,
så har jag dig hela tiden nära
Jag har fått uppleva dig,
fått ta del av din glädje, humor och nyfikenhet

Din tufsiga uppenbarelse gör inte miraklet mindre
Din existens är fortfarande ett mirakel

Jag skulle en gång i livet vilja få känna

adminLämna en kommentar


Jag skulle en gång i livet vilja få känna hur det är att älska en man
Att få älska med honom
Hon säger det, men säger också,
att hon vet att det är omöjligt.

Kulturen
Fängelset som inte kan rivas
Religionen som är ovillkorlig
Försakelse som självändamål

De säger att jag inte vill inse att jag är en gammal kvinna
Jag ville bara få känna hur det kändes att åka motorcykel och känna vinden i ansiktet.
Hennes ögon är stora och sorgsna.
Stora skogstjärnar som har sett mamma våldtas av farbröderna.
Skogstjärnar som vägrat se in i makens ögon när han kräver sin rätt
En kropp som har fött så många barn och en själ som har sårats så djupt.

Ändå sitter hon framför mig och strålar när hon berättar om motorcykelfärden,
med den vänliga läraren på SFI
Och vet du? Säger hon stolt.
Numera låser jag dörren till mitt rum om natten.
Och den förblir låst.

Du är arg och du svär

adminLämna en kommentar


Du är arg och du svär
Fast du är inte arg på mig
Du är arg på världen
Den som är helt oförstående, falsk och iskall

Många blir rädda för dig
och provocerade
Fast egentligen handlar det ju inte alls om ilska,
utan om sorg, rädsla och förtvivlan.

Den lilla, lilla flickan som inte fick vara liten.
Hon som inte fick kramar och omvårdnad,
utan fick växa upp så fort
Sju år och mamma till lillebror
Sju år och skaffa mat genom att stjäla i mataffären

Mamma kommer strax sa hon
Hon kom hem två dagar senare
Så många svek och ingen som såg.

Jag vill ta hand om den lilla flickan av hela mitt hjärta.
Jag tar henne i handen och leder henne till en plats,
där hon en gång har varit trygg
Tillsammans sitter vi och känner efter hur det känns att vara trygg.

Trygga med en känsla av att människorna omkring oss bara vill oss väl
Hur det känns att äntligen få känna sig som en människa
Att slippa gömma sig för alla som kräver tillbaka
Slippa tänka på vart man ska sova i natt

Jag kommer aldrig sluta äta tårta

adminLämna en kommentar


Aldrig, aldrig mer
ska jag stå lutad över toaletten och försöka kräkas
för att jag har ätit för mycket glass
För att tokångesten inte vill försvinna

Aldrig, aldrig mer ska jag träna
bara för att bränna fett
Aldrig, aldrig mer ska jag stå framför spegeln
och äcklas över min kropp

Min stackars vackra fina kropp
vad du har fått utstå i min ungdoms dagar,
och ändå har du alltid ställt upp
på allt jag har bett om

Aldrig, aldrig mer ska jag räkna kalorier
Och fundera på hur länge jag måste springa,
efter att ha ätit något gott
Aldrig, aldrig mer ska jag skämmas för min kropp
Min stackars vackra fina kropp

När jag vilar bygger den upp sig
När jag äter massor,
så vrider den på systemet.
Passar på att investera
Den är smart och strävar efter balans

Tvärtemot vad jag trodde,
verkar den gilla att jag njuter av livet,
och den ger tillbaka tusenfalt,
om jag bara ger den lite omsorg

Ändå har jag ju någonstans innerst inne vetat,
utan att ha behövt akademiska studier,
utan att ha behövt hårda träningsregimer,
att kroppen är min vän

Kolhydrater, protein och fett
Allt hör hemma i min kost
Jag vänder mitt öra inåt och lyssnar noga
och vet då vad min kropp behöver
och jag vänder mitt öra mot mitt hjärta
och vet då vad min själ behöver

Så därför tänker jag aldrig sluta äta tårta,
och njuta av det som är gott
Jag tänker behandla min kropp med respekt,
och inte försöka ändra på nåt som är perfekt

Inom räckhåll

adminLämna en kommentar


Jag behöver ingen stege för att nå det jag längtar till
Det är redan inom räckhåll
Det är här
Det har länge pockat på min uppmärksamhet, men har drunknat i larmet
Av det andra
Det jag inte fick
Smärtan och förlusten tog över
Det som inte blev som vi tänkt
Otryggheten och rädslan som tog över.
Bromsade.
Dolde sikten
Lade ut rökridåer.
Men jag kröp längs med golvet.
Såg det svaga ljuset.
Kände syret.
Lyssnade till rösten jag valt att lita på
Lyssnade trots att jag var rädd