Solen skiner och i radion sjunger de om framtiden.
Du mitt hjärta är den de sjunger om
Det är du som ska leva och ut i världen.
Men vilken värld? Vilken vidrig värld?
Ditt skal är redan slitet och det gör så ont.
Själens behållare får inte gå sönder.
Du vet ju det. Jag har ju tjatat.
För varje härjad fåra, en fåra i mitt hjärta.
Att inte lyckas hålla dig trygg varm och säker med framtidstro.
Burkar med öl och färg och dina spända käkar.
Knuten i min mage och tårarna som hela tiden ligger vid kanten av mina ögonlock.
Tunnelbanan och betongdjungeln blev ditt hem och färgerna målade du dit själv.
Ibland behöver man tvinga sig till att bli fri.
Bara lyssna på ekot av alla som funnits före.
Lägga örat tätt intill och känna vad som leder framåt,
och välja det som är allra svårast.
Ett känsligt hjärta Hem 