Månad: juli 2017

Revan i väven

adminLämna en kommentar

Revan i väven
Ibland uppstår en reva i den tunna fina väven
som jag mödosamt har vävt av alla goda möten.
Den ligger runt mig som en skyddande hinna.
Men ibland brister den en smula,
och det sköra och ömma blottas
och de svåra känslorna sipprar ut
angripbara av var och en som går förbi

Helt utan möjlighet att välja de värdiga,
som en fluga mot ljuset dras jag till det sårande hugget.
Med åren har min varma inre röst vuxit sig starkare.
det har dock tagit många, många år
Värmen i rösten dämpar fallet
Numera faller jag inte så hårt
Men jag faller

Företaget mig

adminLämna en kommentar


Jag har krympt ned företaget mig
jag har skurit ned
Jag har slutat expandera
Den där drivkraften började stå mig upp i halsen
Särskilt som jag inte visste säkert om den var min.

Att aldrig vara nöjd
Att aldrig vara här,
utan alltid tänka framåt
Alltid hoppas så stort
och skörda så smått

Jag drar mig tillbaka
och betraktar desto mer istället
inser att jag kan vara delaktig
även som betraktare

Väljer nu som jag vill
Har styrka att tacka nej
Har styrka att tacka ja
Känner inte något tvång att visa mig värdig
Kliver inte in i spelet och försöker,
vinna någons gunst

Ljus, värme och liv

adminLämna en kommentar


Kvällen andas kontinental luft
Värmen får frusna själar att vakna till liv.
Ljuset får människor att se och synas
Dröjer sig kvar utan att skynda hem

Det är så här det var i mitt hemland,
sa du med en sorgsen, drömmande blick.
Vi satt ute på caféerna till ett på natten
och pratade och umgicks.

Så helt annorlunda ifrån det här.
Livet var så enkelt
Där levde jag
Här överlever jag

Så många lager

adminLämna en kommentar


Tänk så många lager som måste
läggas på varandra för att en människa
ska kunna slå sig fram

Tänk så mycket energi som går åt till
att dölja det som egentligen borde
vara det mest angelägna att dela med andra.

Tänk så vi krånglar till det
i vår rädsla för att visa oss sårbara
Hur vi gömmer oss bakom strategier och retorik
Friserar och kamouflerar behoven,
med ord och intellektualiseringar.
Vandrar genom livet utan att egentligen
mötas på riktigt

Och tänk hur underbart det är att få
sina behov tillgodosedda i den överordnade positionen
och hur lätt det är att bortse ifrån maktens betydelse,
för det är ju så skönt att vara där.

Maktens betydelse för att människans
grundläggande behov ska tillgodoses
Behov som borde kunnat tillgodoses ändå
i en humanistisk värld,
där varje människa är betydelsefull

Där varje åsikt är värdefull
Där varje erfarenhet är dyrbar
Där önskan att bli sedd, förstådd, respekterad,
bekräftad och älskad är självklar

Istället görs vi människor osynliga
Mantrat ”gör rätt så lyckas du”,
innebär att alla har samma förutsättningar.
Misslyckas vi är det vårt fel.

Ur skammen och skulden växer hatet och knutna nävar
Vassa armbågar som minsann inte ska släppa någon förbi
och ett känsloliv som är satt på paus.
banar väg för onda cirklar, som aldrig kommer att brytas.

Ensamma människor

adminLämna en kommentar


Det finns människor,
som är ensamma på ålderns höst,
som vi inte gärna talar om
Det är de som har svikit och dragit iväg
Lämnat andra i sticket
Barn och partner
Släkt och vänner

Men nu på ålderns höst
har verkligheten kommit ifatt
Ensamheten har blivit påträngande
och mot väggarna ekar sveken
Ingenting vårdas av sig självt
varken trädgårdar eller vänskap

Kalla det vad du vill
prata om sådd och skördar
eller karma som kommer tillbaka som en bumerang
Jag levde livet, säger du och ler
Du levde medan andras livsutrymme krympte,
under det ansvar som du inte tog

Lagom är fantastiskt

adminLämna en kommentar


Lagom är någonting fantastiskt
Inte tråkigt och trist
Lagom är att mötas mittemellan
Och i mittemellan finns det frihet

Lagom är att inte välja antingen eller
Lagom är inte svart eller vitt
det är lite av det ena
och lite av det andra

Lagom lämnar dörren på glänt
till någon som har blivit utestängd
Så när ni talar föraktfullt om landet lagom,
Tänk då på att lagom kanske är anledningen till att just ni har ett värde

Utan lagom stängs många dörrar
Utan lagom förloras många människoliv
Lagom är inte relativt
Lagom är lite av varje
Och varje ett är viktigt,
och saknar inte betydelse

Starka dagar är jag min egen

adminLämna en kommentar

Starka dagar är jag min egen
Ingenting eller någon kan stoppa mig
Inga hinder bara möjligheter.
Sen blir det natt och sen blir det morgon
Och allting är svart

Allting är förljuget och människors blickar elaka
Livet stirrar hånfullt på mig
Vad trodde du?
Drömmar och förhoppningar smulas sönder
Skavande stressande känslor av att tiden rinner iväg.

Vill leva men förtärs av dödens närvaro
Dukar under av det mörka
Ser bara destruktiva tecken i en värld som rämnar
Om livet ska förslösas kan jag lika gärna dö.

Alltid den där gnagande oron
Den tar min energi, som jag behöver så väl
Brännande förtärande
En förlamande trötthet som tar bort all stadga

Kanske borde jag sluta att kämpa emot?
Kanske borde jag bara rulla med?
Ge upp?
Men starka dagar kommer ju,
och då är jag min egen

En resa

adminLämna en kommentar

Vi behöver alla kunna fly någonstans.
När jag var sämre bemedlad
reste jag med fantasin.
Nu kan jag resa med flyg

Men varje dag är en resa.
Den leder framåt oavsett vad vi tycker
Oavsett om det är mot vår undergång

Resan pågår hela tiden
och om du inte har förstått att det är det som är det hela,
så kommer du att bli besviken.

Vi kan välja nya riktningar,
men det gäller att förstå att målet är starten på en ny sträcka
Därför måste vi göra resan så bra som möjligt.

I svåra tider ta minut för minut
I goda tider planera större
Och alltid, alltid: kom ihåg att ta hand om
det viktigaste ressällskapet!
Dig själv

En mänsklig gråsten

adminLämna en kommentar


Du har träffat partnern i ditt liv
och du tänker att om hen bara
ändrar sig lite
Slipas till
får rundande kanter
utan att tappa sin skärpa
kommer hen att gnistra och spraka
och bli den där fulländande diamanten,
du ser framför dig

Tyvärr stångas du med den oslipade stenen
och den river och skaver
och är inte alls sån som du vill
Du stöter emot de där kanterna ideligen
och det stör dig mer och mer
Varför kan du inte ändra dig?, frågar du argt
Därför att jag inte vill, svarar hen.

Vad var det som gjorde att du föll pladask?
Jag såg potentialen!, säger du med ett leende
Och om hen inte vill förändras?
Kan du tänka dig ett liv tillsammans då?
Absolut inte! Svarar du med eftertryck

Hur lätt är det inte att glömma
att vi inte har mandat att ändra
andra än oss själva?
Att en mänsklig gråsten själv väljer sin slipning
Att en mänsklig gråsten kanske vill bli älskad som den är
Att en mänsklig gråsten tänker likadant som oss

Kanske är det först när vi har insett detta
som vi verkligen kan,
glänsa och gnistra.
Tillsammans

Vi fick höra att vi var välkomna hit

adminLämna en kommentar

Vi fick höra att vi var välkomna hit,
efter allt vi gått igenom
Men ingen sa att det vi flytt ifrån redan var här!

Ska vi fördrivas igen?
Var ska vi bo?
Vad menade ni med att ta emot?

Att kunna försörja sig,
fanns inte i öppna hjärtan
Inte heller att få känna sig trygg.

Ingen varnade oss för pappersexercisen,
alla regler som det tar ett liv att lära sig.
Ingen berättade om hur hjälplösa vi skulle bli

Vi ville leva vidare, inte födas på nytt
till hjälplösa spädbarn
En människas liv är alldeles för kort.