En hamburgerrestaurang i miniatyr

minirestaurang

Konstnären har tillverkat en hamburgerrestaurang i miniatyr.
Restaurangen har stängt och två möss iklädda arbetsuniform står med trasa, mopp och skurhink
Kallt vitt kakel och sterila bord med plaststolar under lampornas kalla sken.
Uniformerna stela och raka som ett yttersta bevis på utbytbarheten.
De som finns under är inte viktiga.
Kanske finns de inte ens.
Kanske är de utan papper.
Kanske är restaurangen ett fängelse.
En öppen anstalt?
Trötta ögon som blickar tomt framför sig i restaurangen som enkelt skulle kunnat spolas av med en högtrycksslang.
Sterilt, anonymt opersonligt.
En restaurang där människor inte ska vilja stanna kvar längre än nödvändigt.
Slakthuskakel
Bårhuskakel
Inga sprickor där något kan gro.

Människoöden passerar revy

Möten som aldrig kan trivialiseras,
öden som jag har känt i kropp och själ
ilska, sorg och frustration över slöseriet av liv.
När mammons lag också blev en naturlag,
lika självklar som gravitationen,
så väger en människas liv så lätt.
Inte längre okränkbart och viktigt.
De som säger sig stå på de svagas sida,
bryr sig inte om individer, utan ser till det stora,
det principiella. Det som syns.
Den dubbla uteslutningen.
De som förstår sig på algoritmerna vinner.
Fast även de vinsterna, knapptryckningarna är flyktiga.
Glömda nästa dag.
Att inte veta vart man ska sova, att bäva för natten.
Att fast man ingenting har, kunna bli av med ännu mer.
Att inte synas och inte finnas. Alltid sova med ett öga öppet.
Gala mot hemlöshet.
Välgörenhet.
Göra väl fast man inte behöver.
Göra väl fast alla borde.
Göra väl när ett människoliv får kränkas, nedvärderas, marginaliseras och uteslutas.

Ljuset framför rädslan

Jag förstod inte att det var jag själv
som kunde leda ljuset.
Det tog mig ett halvt sekel
Att hitta dit.

Och som alltid är det så klart när man väl ser.
Ser att rädslan kan följa med
som en trogen följeslagare
Men den behöver aldrig föra

Jag kan dansa vidare dit jag vill
Vad den än skriker, ropar eller sjunger,
så tar jag ändå nästa steg

Inser hur svindlande utsikten är
Inser att ingenting annat betyder något
Dansar vidare i vinden och slår följe
med vindpustar, kastvindar och hittar också
en virvlande tromb som jag låter snurra mig.