Månad: juni 2017

Människosyn

adminLämna en kommentar

tradkronortall.jpg
Chocka dig själv och samtala med någon som tycker tvärtemot teserna du driver.
Ruska om dig och tala med någon som ger dig ett tuggmotstånd.
Bara då kan man göra anspråk på att vilja försöka att förstå

Nästa gång du använder ordet människosyn,
fundera på vad ordet verkligen betyder.
Står det verkligen upp av sig själv?
Som ett träd med rötter eller behöver det luta sig mot några definitioner?

Är människosynen ond eller god, rätt eller fel?
Är den präglad av känslan eller tanken?
Är den ensam eller kan det finnas flera?
Behöver man veta dess ursprung?
Är god människosyn din?

De sociala medierna

adminLämna en kommentar

collagesocialamedierbast

De sociala mediernas dynamik
Underjordiska rörelser
Algoritmer och enskilda intentioner
Bakom masker av välvilja

Moderniteten inte ens ett uns sannare
Inte ens ett steg framåt
Samma vidrigheter
Egoismen ett stycke belsebub i var själ
Svansen efter vinglar och ringlar

Själar som tror sig vara fria
Ser inte kopplet
Ser inte filtren

Märker inte att deras liv långsamt
Äts upp av binära algoritmer
Märker inte att allt de har känt och upplevt och engagerat sig i
den värld de tror är moderniteten bara är ett grymt elakt spel
styrt av dockförare

Kylan

adminLämna en kommentar

polcirkeln

Fingrarna är stela av kyla och ändå ska det vara vår
Men det är inte kylan i luften
Det är inte den kylan som sänker modet och orken
Det är byråkratins utmattande pappersexercis

Det är den som går igenom märg och ben.
Den som människor på marginalen tvingas igenom
De som inte mäktar med
De som blir utan allt

Kylan från skylla sig själv
Kylan från alla har samma möjligheter
Kylan från jag är inte alls som du

Vardagen tornar upp sig

adminLämna en kommentar


Vardagen tornar upp sig
Burrar upp sig
Svänger om och gör sig så kompakt som möjligt

Men jag vet att om jag bara tar
En sak i taget
Så kommer jag ut på andra sidan
Och där är du- äntligen!

Fångna är vi
Hur mycket vi än vänder och vrider oss
Låtsas att vi har kontroll
Vi åker karusell så länge vi kan

För vi vet att när den stannar
så startar den inte igen
Vi vet att det inte kommer att bli lättare
Pressen finns där hela tiden

Är det för att vi är äldre? Frågar jag
Nä svarar du, det är för att vi vet för mycket
och ändå inte tillräckligt.

Bonsaien

adminLämna en kommentar

Bonsai ret

Bonsaiens stoiska lugn är överväldigande.
Den står stadigt och säkert
Kompakt och kuvad och ändå så full av liv

Grönskan
Den bjärta kontrasten mot stammen
Nästan smärtsamt vacker

Vi sitter tysta. Jag och två bonsaier
Vattensprutan sprayar ut en dimma av fukt
Livgivande vatten till växter och en mänsklig själ

Tre törstande organismer
Kuvade men i högsta grad levande

På ett berg i Saydnaya

adminLämna en kommentar

På ett berg i Saydnaya finns ett kloster,
där toleransen och kärleken till människor ännu lever.
Hon berättar det med ögon som tåras när hon färdas dit i minnet.
En plats där hon känt sig trygg,
där hon fått tillhöra.

En plats ännu bevarad
Vänliga ansikten som bara vill väl.
Hon beskriver värmen så att jag också kan känna den.

Jag säger till henne: låt oss göra den här platsen till din trygga plats.
Dit du kan färdas på ett ögonblick.
Hon nickar instämmande.
”Det är inte vilken plats som helst, där sker mirakel!”
Jag ser in i hennes drömmande ögon. Jag tror henne.

Några kilometer därifrån ligger militärfängelset.
Geometrisk karaktäristik.
Atomvinterfärger
En ohygglig kontrast

Tre armar som aldrig släpper taget
Bara mörker, skräck, våld och död.
Men även där sker mirakel,
några överlever och kan berätta.

De överlever för att någon har känt medmänsklighet.
Det var inte slumpen som frigav dem
Det var för att någon kände.
Det kan aldrig vara förgäves.
Så länge vi inte slutar lyssna.
Så länge vi inte slutar att känna.

Monstret

adminLämna en kommentar

Stora jättar i glas och aluminium
tittar ned över oss då vi står på perrongen
En jättelik handelsplats för människor
som har allt men ingenting
En handel som till varje pris måste uppmuntras
för att den dystopiska resan ska kunna fortsätta

För dem som tidigt sett den infernaliska konstruktionen
blir resan en fasansfull färd mot en utstakad katastrof
Att inte för en tid få njuta av den naiva blåögdhet som hör ungdomen till
Att redan vid 16 års ålder se det vidriga fula monstret i all sin prakt.
Hur kan man orka leva vidare då?
Utkämpa Davids kamp mot Goliat eller bli en del av det fula vidriga?

Sökandet blir efter kryphålen, de döda vinklarna som inte ännu har mutats in
Kanske ostört få samla medel och delar för att kunna bygga upp ett eget monster,
stort och skrämmande nog för att inte trampas ned.
Och den som inte lyckas får låtsas, får hoppas att det som står i sagorna är sant.
Att karma, hut och rättvisa finns och lyckliga slut

 

 

 

 

 

 

Existensens viktigaste essens

adminLämna en kommentar

halsohalsning

Hur kan en människas liv kräva så mycket?
En enda människa?
Att det ska krävas så mycket papper
Och så många knapptryckningar

Så mycket som inte får glömmas
Så många saker som måste köpas
Ägas för att det är finare att äga
Så många kasserade prylar

Så mycket skräp
Så många regler
Ännu fler oskrivna

Om jag ändå fick flyga fri
Utan orons skavande
och rädslans bojor
och vardagens ständiga störningar

Avledningar ifrån existensens viktigaste essens
Att vara autentisk, men även utan skyddets spända hudkostym
Varje por öppen
Beröring utan resistens

Komikern

adminLämna en kommentar

Komikern är vår tids nya politiker
Det är genialiskt
Hur det komiska kan användas
effektivare än den allra bästa retorik
Och man kan svänga lite hur man vill

Inte behöver man vara rädd
för att få sparken i tider
då människor glömmer så fort

Den utvalda komikern är forna tiders upphöjda aristokrat
Komikern behöver inte alls hålla sig till fakta
Kan bara hänvisa till att han är komiker
Banna folk som är inskränkta, och inte vill hjälpa andra när de själva har det så bra

Dubbelmoral är ju rolig,
sa den kända komikern till sin lika kända flickvän
På väg uppför trapporna
till den stora rymliga bostadsrätten i centrala Stockholm

Alltid bortom räckhåll

adminLämna en kommentar

Alltid bortom räckhåll
Men alltid tillräckligt nära
För att hålla längtan vid liv
Det har varit tungt för mig
Tyngre än jag velat erkänna

Försöken att se och skapa mening
Det har fungerat en tid,
men när glittret försvinner
faller allt ihop

Högen som blir kvar-
en stinkande sörja som är så outhärdlig,
att jag inte vill försöka se dess ingredienser,
fast att jag förstår
att någonstans ligger även skärvorna som glänste.