Var är verkligheten?
Någonstans bortom pendeltåget och vi
zombies som sitter här och önskar oss bort eller bara har stängt ner?
Verkligheten utifrån vem?
Relativiserandet finner inga gränser och blir makalöst grym.

Vem är du att undandra dig det kalla faktiska ansvaret
för det som verkligen händer?
Döden är absolut och kan inte återtas,
men om den inte är det för dig?
Ska jag behöva leva i din sagovärld?

Ska människor frysa och vara hemlösa,
för du tycker att allt är relativt
med din latte i ena handen,
vilt gestikulerande med den andra,
medan du kastar en glimt in i en tavlas blanka glas,
som reflekterar din spegelbild
och du konstaterar att ditt Guerlain, Kiss Kiss lipstick
sitter som det ska
och kontrasterar fint mot den benvita polokragen,
som du ser kanten av i glaset?

Ducka, ducka tryck gilla,
konsekvenser får någon annan ta hand om
strunta blankt i ekot av människorna som har levat och dött,
för att du ska kunna sitta där trygg med ditt kaffe.