Hans ansikte är ganska blekt
Hans ögon är uppmärksamma
Hans kropp som är van vid högsta beredskap,
kommenderar efter viss tveksamhet: Lediga!

Han brottas med att uttrycka det han tänker att jag vill höra.
Han känner min starka önskan att det ska gå bra för honom
Men han hedrar mig med att berätta om det som känns.
Det som känns svårt.

Kampen för att få hjälp med nya tänder
Den som pågått i flera år.
Leendet som har förändrats sedan vi möttes för första gången
Läpparna neddragna över tänderna.
Ett leende som ska dölja det skamfyllda

Tandläkarbesöket han hade sett fram emot så mycket.
Det nya livet som en 40 åring, vilken som helst
Inte längre 40-åringen, vars muntorrhet till följd av de antidepressiva läkemedlen, gjort honom tandlös.
Tandläkaren förklarade att Försäkringskassan endast godkände ett slags löständer.

Ett staket av plast och metall.
Som får honom att hulka av kräkreflexerna
Besvikelsen. Förödmjukelsen.
Åååh de jävlarna tänker jag med knutna nävar

Tänk hur omärkligt jag successivt har blivit alltmer maktlös
Men det här slaget ska inte vara förlorat
Det här måste gå att överklaga, utropade jag
Han suckar tungt Jo tandläkaren skulle försöka

Hur många överklaganden, skrivelser, intyg och blanketter
hade han inte redan fått ordna med?
Hur mycket ska en människa orka kriga för en gnutta värdighet?

Och under tiden passerar en vår och en sommar.
Dejter som aldrig kommer att bli av.
Fast i väntans trånga cell.

Vem vill dejta någon som är tandlös skrattar han torrt.
Inuti mig känner jag frustrationen fräta.
Jag måste komma ihåg att köpa Novalukol, tänker jag för mig själv.