På ett berg i Saydnaya finns ett kloster,
där toleransen och kärleken till människor ännu lever.
Hon berättar det med ögon som tåras när hon färdas dit i minnet.
En plats där hon känt sig trygg,
där hon fått tillhöra.
En plats ännu bevarad
Vänliga ansikten som bara vill väl.
Hon beskriver värmen så att jag också kan känna den.
Jag säger till henne: låt oss göra den här platsen till din trygga plats.
Dit du kan färdas på ett ögonblick.
Hon nickar instämmande.
”Det är inte vilken plats som helst, där sker mirakel!”
Jag ser in i hennes drömmande ögon. Jag tror henne.
Några kilometer därifrån ligger militärfängelset.
Geometrisk karaktäristik.
Atomvinterfärger
En ohygglig kontrast
Tre armar som aldrig släpper taget
Bara mörker, skräck, våld och död.
Men även där sker mirakel,
några överlever och kan berätta.
De överlever för att någon har känt medmänsklighet.
Det var inte slumpen som frigav dem
Det var för att någon kände.
Det kan aldrig vara förgäves.
Så länge vi inte slutar lyssna.
Så länge vi inte slutar att känna.
Ett känsligt hjärta Hem 