Jag förstod inte att det var jag själv
som kunde leda ljuset.
Det tog mig ett halvt sekel
Att hitta dit.

Och som alltid är det så klart när man väl ser.
Ser att rädslan kan följa med
som en trogen följeslagare
Men den behöver aldrig föra

Jag kan dansa vidare dit jag vill
Vad den än skriker, ropar eller sjunger,
så tar jag ändå nästa steg

Inser hur svindlande utsikten är
Inser att ingenting annat betyder något
Dansar vidare i vinden och slår följe
med vindpustar, kastvindar och hittar också
en virvlande tromb som jag låter snurra mig.