Månad: juni 2017

Du fina. Vår fina.

adminLämna en kommentar

Du fina. Vår fina.
Ögon som flackar
Den där skelningen som jag älskar
Den som bara de som känner dig ser

Nu har du tagit ansvar
För att vi har suttit still i båten
För att vi har spikat fast våra händer,
och låtit hjärtat skrika för full hals
För att vi till sist förstod att det var det som krävdes
Och det var den riktiga kärleken

En ostyrig mustasch och en fläckvis skäggig haka
Din kropp för smal för att vara du
Händer och ben som inte gillar att vara stilla

Ständigt på språng
Inte ens när du var riktigt liten hade du tid att vila
Livet är alldeles för spännande för att vilas bort
Men livet du lever är hårt. Alldeles för hårt.

Så många av dina vänner har gått under
De finns inte längre och kan aldrig ta en andra chans
Du förstår säkert hur det känns för oss.
Om du försöker och känner efter.

Om du bara kunde förstå det jag har lärt mig
Tänk om du kunde förstå det redan nu
Allt är det här.
Det här är allt.

Var är verkligheten?

adminLämna en kommentar

Var är verkligheten?
Någonstans bortom pendeltåget och vi
zombies som sitter här och önskar oss bort eller bara har stängt ner?
Verkligheten utifrån vem?
Relativiserandet finner inga gränser och blir makalöst grym.

Vem är du att undandra dig det kalla faktiska ansvaret
för det som verkligen händer?
Döden är absolut och kan inte återtas,
men om den inte är det för dig?
Ska jag behöva leva i din sagovärld?

Ska människor frysa och vara hemlösa,
för du tycker att allt är relativt
med din latte i ena handen,
vilt gestikulerande med den andra,
medan du kastar en glimt in i en tavlas blanka glas,
som reflekterar din spegelbild
och du konstaterar att ditt Guerlain, Kiss Kiss lipstick
sitter som det ska
och kontrasterar fint mot den benvita polokragen,
som du ser kanten av i glaset?

Ducka, ducka tryck gilla,
konsekvenser får någon annan ta hand om
strunta blankt i ekot av människorna som har levat och dött,
för att du ska kunna sitta där trygg med ditt kaffe.

På riktigt

adminLämna en kommentar

Ett liv på riktigt måste handla om att ha nära relationer
Att få andas frisk luft och se naturens skiftningar.
Kunna ge sig tid att se humlans stressade vinglande bland blommorna
Mitt liv befinner sig alltid någon annanstans.

Min kropp saknar koppling till tid och plats
Min blick starrbligar alltid långt, långt framåt
För all del också bakåt
Men är aldrig här

Somliga av oss hamnar aldrig i fas
Hittar aldrig rätt kugge
Hamnar i stället i en parallell drömmande existens,
Som på sin höjd kan bli en generalrepetition

Blir aldrig ett uruppförande
Blir aldrig storslaget
Och blir därför svårt att minnas

 

Som krymplingar

adminLämna en kommentar


Känslan är det renaste vi har och ändå
blir den så misshandlad, tuktad och stukad.
Det lilla barnets fulländning förstörs redan vid födseln.
Mänskliga liv är för sköra för den här världen.

Som krymplingar lever vi sedan vidare med en felkalibrerad känslokompass.
Med en välutvecklad hothjärna och psykopatens manipulativa sätt som förebild,
förflyttar sig de lyckade i sin samtid.
Långt borta ifrån det sanna autentiska mötet,
i en låtsasvärld på sociala medier.

Det tandlösa leendet

adminLämna en kommentar

Hans ansikte är ganska blekt
Hans ögon är uppmärksamma
Hans kropp som är van vid högsta beredskap,
kommenderar efter viss tveksamhet: Lediga!

Han brottas med att uttrycka det han tänker att jag vill höra.
Han känner min starka önskan att det ska gå bra för honom
Men han hedrar mig med att berätta om det som känns.
Det som känns svårt.

Kampen för att få hjälp med nya tänder
Den som pågått i flera år.
Leendet som har förändrats sedan vi möttes för första gången
Läpparna neddragna över tänderna.
Ett leende som ska dölja det skamfyllda

Tandläkarbesöket han hade sett fram emot så mycket.
Det nya livet som en 40 åring, vilken som helst
Inte längre 40-åringen, vars muntorrhet till följd av de antidepressiva läkemedlen, gjort honom tandlös.
Tandläkaren förklarade att Försäkringskassan endast godkände ett slags löständer.

Ett staket av plast och metall.
Som får honom att hulka av kräkreflexerna
Besvikelsen. Förödmjukelsen.
Åååh de jävlarna tänker jag med knutna nävar

Tänk hur omärkligt jag successivt har blivit alltmer maktlös
Men det här slaget ska inte vara förlorat
Det här måste gå att överklaga, utropade jag
Han suckar tungt Jo tandläkaren skulle försöka

Hur många överklaganden, skrivelser, intyg och blanketter
hade han inte redan fått ordna med?
Hur mycket ska en människa orka kriga för en gnutta värdighet?

Och under tiden passerar en vår och en sommar.
Dejter som aldrig kommer att bli av.
Fast i väntans trånga cell.

Vem vill dejta någon som är tandlös skrattar han torrt.
Inuti mig känner jag frustrationen fräta.
Jag måste komma ihåg att köpa Novalukol, tänker jag för mig själv.

Det har skjutits missiler i Syrien

adminLämna en kommentar

Det har skjutits missiler i Syrien
Det har skövlats, mördats och våldtagits
i ett krig som inte går att förstå
Ett krig infekterat som en lunga med tuberkulos

Människor, drömmar, historia och framtidstro har krossats
Städer som fötts för tusende år sedan,
oersättliga- nu bara stoft.

Länderna som lägger sig i- Åh dessa vidriga janusansikten!
Långt under marken ringlar sig svarta ormar, fyllda av människan mörkaste väsen.
Syns aldrig i dagsljuset
Tar sig framåt mot sina mål

Blir aldrig stoppade. Slår aldrig till reträtt.
På sin höjd en liten omväg.
Kalla viskande och hånleende åt människornas enfald,
ringlar de sig målmedvetet framåt.

Doften av blöta tidningar fyller rummet

adminLämna en kommentar

Doften av blöta tidningar fyller rummet
Det stör mig inte
Tvärtom känner jag mig glad
Trots att du är sen

Jag ser att du har försökt att ansa ditt vildvuxna skägg,
vilket du förmodligen kom på att göra sådär fem minuter innan du skulle vara här.
Din uppsyn är glad, uppmärksam och förväntansfull
Jag känner likadant.

Jag redo att möta och dela upplevelsen av världen bakom drivorna av tidningar och burkar.
Redo att ställa mig vid ditt utsiktstorn och dela utsikten med dig.
Dina knivskarpa iakttagelser av människorna och världen som bara du kan göra
De höll vi på att mista för ett sår på benet

En sepsis som så när kostade dig livet
Men du räddades för att du insåg att ingen människa ska vara helt ensam
Därför blev du saknad, sökt och upphittad,
alldeles innan livet var på väg att lämna dig

Du är ateist och därför blev det så tydligt att din nära-döden-upplevelse handlade om att en rymdfarkost kom för att hämta dig.
Ombord på skeppet fanns de människor som betytt något för dig.
Oavsett våra föreställningar så tycks vi alltid återkomma till människorna.
De som ändå, trots allt, har betytt något.

Fula platser

adminLämna en kommentar

En bostad
Ett arbete
Och plötsligt står man där
På en ödslig ful blåsig pendeltågsperrong
Och ser på en skärm som räknar ned tiden ifrån fem minuter till en minut
för att förvånande nog börja om på nytt

Och precis när du är helt stelfrusen och på väg att ge upp
Kommer silverfisken glidande som i en dröm
Tjugo minuter försvann spårlöst utan information
Tjugo minuter av livet på en plats man bara vill bort ifrån
En plats med väntande människor som alla är tvingade att vistas i detta fula.

Fula, grå hopplösa platser,
som ingen skulle välja själv.
Tänk så mycket fulhet jag omgivit mig med
I väntan på de få stunder av
skönhet som semester och ledighet kunnat ge

 

 

 

Ditt hjärtas rytm

adminLämna en kommentar


Rusande genom tillvaron
Liv som pågår utan dig
Liv som pågår långt ifrån drömmen
Ett inre barn tar sig samman och vet att dess behov inte skulle förstås och tas emot

Därför samlar hon på sig under dagen,
både pärlor, glitter och svart
Jag småspringer genom regnet sent på kvällen
På väg hem till dig
Hem till oss
Till din varma famn

Jag tar fram min påse med allt hon har samlat ihop
Du tittar med intresse och förståelse
Den öppna famnen sluter sig om mig
Mitt stressade hjärta saktar ned.
Letar efter ditt hjärtas rytm
Finner den och inordnar sig bekvämt och låter sig vaggas till sömns.

Graffiti

adminLämna en kommentar

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Graffitin rusar förbi
Färgexplosioner, writers som berättar att de finns eller har funnits
Genom sin obegripliga konst,
skickar de hälsningar

Det obegripliga brottet
Som lämnar en svältande mammon
Få offrar så mycket för sin konst för att vara äkta.

Det särskilda språket som
bara de utvalda lär sig
Som ett särskilt folk
som alltid fått kämpa för sin överlevnad
Avskydda, föraktade men också beundrade